Det är snart åtta år sedan sparbanken i Burs flyttade in till Stånga och lämnade över tömmarna till Burs bygdegårdsförening. Madeleine Nilsson hade precis flyttat från Skåne och bursbon Cissi Kjellstedt hade ett antal dödsbon att sälja av. Tillsammans med resten av bygdegårdsföreningen bestämde de sig för att öppna en retromarknad i de gamla lokalerna.
-Det är så mycket mer än en marknad, säger Cissi. Det är en träffpunkt, både för oss i bygdegårdsföreningen och för besökarna. Vi serverar Agneta Erikssons ljuvliga laktosfria bullar varje lördag som vi har öppet. De är så goda att folk faktiskt kommer hit bara för att fika. En förmiddag för några år sedan satt det några och fikade ute på gården, och det drog ju såklart hit massor med folk. Till slut såg det precis ut som ett café här.
Bara skoj
Alla är de överens om att arbetet med marknaden bara är roligt, även när det är trångt med folk inne i banken.
-Vi är så pass många som pysslar med marknaden så det blir aldrig ansträngande, säger Cissi. En bra dag är det fullt med bilar på uppfarten och en drös med folk som fikar. Som mest har vi haft ungefär 300 personer här samtidigt, det var under Kristi himmelsfärd i våras innan någon annan marknad hade hunnit öppna.
I det rum som en gång stod till tjänst för bankärenden står nu kaffeserviser, leksaker, tallrikar och glas. Alla prylar är märkta med färgglada prickar. Försäljningen av ting med vita prickar går oavkortat till bygdegården och resten av sakerna bidrar med 20 procent av försäljningen.
-Vår marknad skiljer sig från en vanlig loppis eftersom vi känner till historierna bakom de flesta saker. Det är såklart ett mervärde för kunden att veta var prylen kommer ifrån. Jag sålde en gång ett vackert picknick-set i ebenholts som min pappa hade köpt på en marknad i Bangkok av en kändis. Jag säger inga namn men det var en lång, manlig skådespelare, skrattar Madeleine.
Inte bara gammalt
Förutom loppisprylar säljs en hel del närproducerade saker. Som 85-åriga Ingegerd Wessbergs vävda trasmattor, Gunnar Nybergs snickrade träpallar, Erik Rudstedt lammskinn och Mårten Wessbergs smörknivar och den fiffiga uppfinningen tetrapak-öppnaren. Och, ej att förglömma, Lena Österbergs spröda gorån.
I rummet längst in finns ett bankvalv, så som sig bör. Den gamla sparbanken utgör inte bara en retromarknad, den är också en liten bit historia. Om än inte så gammal. Cissi, Helena och Madeleine är väl insatta i bankens historia och berättar gärna om svunna tider.
-Huset är byggt 1910, säkrat för krigstider med sandsäckar på taket och ett skyddsrum i kassavalvet, säger Cissi.
I det gamla kafferummet har Helene tagit initiativet till en bokmarknad. Här finns både äldre och ny litteratur i alla genrer. Men det är mest deckare och halvsnuskiga romaner som säljer under sommarhalvåret, berättar Helene. Bokmarknaden förgylls av ett kassaskåp från 1910. En vacker raritet som skvallrar om goda tider i socknen.
Burs retromarknad är relativt ny men många har redan hittat hit. Några kommer för att spontanshoppa medan andra har siktet noga inställt och vet precis vad de vill ha.
-En mycket bestämd kvinna tågade in här en dag. Hon gick runt med bestämda steg och utbrast med jämna mellanrum;
-Den här ska vi ha! Hon köpte bland annat en koffert som hon skulle använda som soffbord. Hon var nog inredningsarkitekt. Jag skulle tro att hon satte gummihjul på den. Det hade jag gjort, säger Cissi.
Glädje
-Det är roligt när någon hittar någonting som de verkligen faller för, säger Madeleine. För ett tag sedan kom det in en ung tjej och utropade;
-Men där är den ju! och pekade på en servis från Rörstrand. Hon skulle flytta hemifrån och hade önskat sig en servis i inflyttningspresent av sina föräldrar. Det var en riktig fröjd att packa ned den servisen till henne.