"Reportagebokens rykte påverkas inte"
Hur påverkar debatten kring sanningshalten i Liza Marklunds "Gömda" dokumentär- och reportageböckernas anseende?
*
- "Gömda" är ett specialfall. Man understryker att det är en sann historia samtidigt som man någonstans medger att man har hittat på eller lagt till, konstaterar Pelle Andersson, förlagschef på Ordfront.
Intresset för verklighetsbaserade berättelser har varit stort de senaste åren. Det gäller såväl dokumentär- och reportageböcker som självbiografiska skildringar i stil med Maja Lundgrens "Myggor och tigrar" och Lars Noréns dagbok. Det är i de sistnämnda fallen som debatter kring vad som är sant eller inte har uppstått, säger Pelle Andersson, som menar att Liza Marklunds "Gömda" kan räknas in i den kategorin.
- Det har varit bekymmer med böcker som drar åt det självbiografiska under en lång tid. Vi har haft Carina Rydberg-debatten, Maja Lundgren-debatten, debatterna kring Lars Norén och nu "Gömda". De böckerna skapar bekymmer, för ofta anklagar författarna människor för övergrepp eller andra känsliga saker. Där måste man vara försiktig som förläggare, säger han.
*
Richard Herold, förlagschef på Atlas förlag, framhåller att det är mycket ovanligt att en reportagebok ifrågasätts på här sättet. Han tror att Liza Marklund hade kunnat undvika debatten genom att inta ett annat förhållningssätt i texten.
- Vi uppmuntrar författarna att ifrågasätta och problematisera sin egen position i skrivandet. Det finns inte bara en sanning, verkligheten är komplex.
Riskerar reportagebokens anseende att skadas av debatten kring "Gömda"?
- Nej, Välgjorda och bra reportageböcker som på ett ärligt sätt försöker skildra något och visar på hur komplicerat det är att skildra någon annans tillvaro kommer alltid att vara viktiga och hitta sina läsare.
Så jobbar vi med nyheter