Reportagebok fångar Toscanas charm

Kultur och Nöje2004-09-17 04:00
En bok om det italienska undersköna Toscana, men utan en enda bild. Förutom omslagsbilden på en gammal man. Kan det verkligen vara något att läsa? Jo det kan det när det skrivna är så bra som i reportageboken "Toscana - spår i solen" av Lotta Nylander och Marie Peterson.
När någon frågar mig om hur det är i Toscana och varför man ska åka dit, då brukar jag svara: Toscana har allt, kultur, konst, historia, god mat, gott vin, trevliga människor, sol och värme. Och så det oerhört vackra landskapet!
Men Toscana är mer än så. Det finns något bakom alla superlativer om njutning och skönhet. Lotta Nylander, skribent och passionerad resenär och litteraturkritikern Marie Peterson har i ett antal reportage under en rundresa i Toscana försökt ta reda på varför regionen ser ut som den gör.

Samtidigt har de försökt fånga Toscanas charm och kultur. Alltså att både förmedla intryck och att ge bakgrunder fyllda av fakta. Bland annat om sådant som normalt inte beskrivs i reseskildringar om Toscana.
Resan som Lotta Nylander och Marie Peterson berättar om inleds i Siena och avslutas med bad i de varma källorna i Saturnia. Boken inleds med ett kort förord, vars avslutning talar om varför resan börjar i denna vackra stad.
"Vi sitter på en balkong och skriver. Det är här det börjar, berättelsen om en resa som startar i Siena. Den handlar om att resa och den handlar om Toscana. Men det är en historia om Toscana. Varför reser man? för att få en paus, för att förändras, av bra resor förändras man. Och för att få sitta på en balkong en eftermiddag och se kullar och fält bli guldfärgade. därför börjar vi här."
Själv är jag nyligen hemkommen från Toscana. Under vistelsen där läste jag den här boken och det blev också ännu ett besök i Siena. Det är en stad jag gärna återser.
Men bakom allt det vackra där, som torget Il Campo (Italiens vackraste?), så finns berättelsen om Sienas bassänger och fontäner, som kommer från "bottini", Sienas akvedukter. Det är ett system som har transporterat vatten till Siena från avlägsna floder och källådror.

Här berättas om hur dessa "bottini" kom till och om hur de som hade makt också hade särskilda rättigheter när det gällde vattnet. De hade enligt kontrakt tillåtelse att hämta en viss mängd vatten direkt upp i sina hus. Den som inte hade ett kontrakt, fick hämta vatten i fontäner och bassänger.
Resan går vidare till Pisa, Florens och till La Foce mellan Chianciano di Terme och Montepulciano. Så blir det ett besök i Pienza och sedan ett besök på en agriturismgård.
Detta är det som gör att bönderna kan fortsätta med sina olivodlingar och vintillverkning. Detta gör att landskapet kan fortsätta att behålla sin ursprungliga karaktär.
Det är i det här avsnittet av boken som läsaren får lära sig vad "mezzadria" var för något. Det handlar om det system som gjorde att jordbruksarbetare fick skapa landskapet med sina bara händer. Men där det var de stora jordägarna som bestämde.
I nästan 800 år dominerades Toscana av "mezzadria". Arbetaren fick ett stycke mark och ett hus. I utbyte skulle halva skörden och olika varor och tjänster ges till jordägaren. Därmed förblev allt oförändrat. Lantarbetaren kunde aldrig bli fri, kunde aldrig friköpa marken.
Först efter andra världskriget kom upplösningen och den drevs av socialister och kommunister genom lantarbetarnas föreningar.
Det gjordes ett första uppror 1919-1920. Men det slogs ner av de våldsamma gäng som utgjorde grunden i Mussolinis framväxande fasciststyre.
För många svenskar är ett besök i Toscana liktydigt med Riva del Sole, semesterbyn som svensk fackföreningsrörelse byggde upp och startade 1958. Men lite längre söderut längs kusten finns platser som man kan skymta i soldiset men som de flesta inte har besökt.
En sådan plats som den här bokens författare besöker och beskriver är ön Giglio. Dit kan man komma från Grosseto (regionhuvudstad i Maremma) två mil söder om Riva del Sole. Först är det tåg från Grosseto till Porto San Stefano på halvön Monte Argentario. Därifrån går färja till Giglio.
Som avslutning görs besök på ett par ställen berömda för sina varma källor.
Det ena stället är Saturnia där 800 liter vatten varje sekund strömmar från varma källor. Vattnet är ständigt 37 grader varmt.
Boken "Toscana - spår i solen" är välskriven. Författarna har lyckats bra både med att förmedla fakta som kanske inte så många känner till, och med att förmedla sina upplevelser under rundresan i Toscana.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!