Rakt in i det undermedvetna

En ny generation upptäcker Lars Noréns 80-talspjäser. Febrigt upphetsad läste Tobias Theorell "Natten är dagens mor" och "Kaos är granne med Gud".
Nu har han regisserat en helafton på Stockholms stadsteater med de två brutala familjedramerna.
- Jag såg inte pjäserna när de kom, och i mitt universum hade de fått en särskild stämpel. Jag trodde att de var oehört naturalistiska och långsamma, berättar Tobias Theorell, 37, som när han började läsa upptäckte något helt annat:
- Det är modernt, det är rappt och det är roligt. Det utspelas ju på 50-talet men det skulle lika gärna kunna vara i dag, det finns en oerhörd brutalitet i de här pjäserna, de är så hänsysnlösa, avslöjande. De drivs av en sorts inre nödvändighet, det känns som en berättelse om bara måste komma ut. I min fantasi är det i alla fall så.
"Natten är dagens mor" och "Kaos är granne med Gud" handlar om samma familj, tätt sammanbunden likt en stråkkvartett trots alla konflikter och skoningslösa replikskiften. Föräldrarna driver ett konkursfärdigt hotell med omöjlig placering. Fadern, klassklättraren som började som kypare, är periodvis svårt alkoholiserad men har perfekt mittbena.

*
I centrum står den yngste sonen David, 16, känslig och med författardrömmar, osäker i sin sexuella identitet och oförmögen att frigöra sig från sin familj. Så småningom försöker han ta sitt liv. Som om det inte skulle räcka får modern dödlig cancer.
De två pjäserna brukar beskrivas som Lars Noréns mest självbiografiska. Men även om han använt sin uppväxt sade han så sent som i somras i en intervju för nättidningen Nummer att pjäserna egentligen inte är mer självbiografiska än mycket annat han skrivit. I dag skulle han dessutom förmodligen gjort en helt annan familjeanalys.
- De här pjäserna har en nästan mytologisk dimension. Jag såg en Oidipushistoria, och Martin (fadern) har ett drag av en sorts fjättrad drake, säger Tobias Theorell, som medvetet låtit bli att se inspelningar av Björn Melanders legendariska uppsättningar från 1984 där en späd Reine Brynolfsson fick sitt genombrott i rollen som David.
Varför har du slagit ihop pjäserna?
- Det är en stor poäng i att göra båda, man får en hel utvecklingshistoria. I Davids fall, först viljan i tonåren och sen hur den så tragiskt stoppas. När han kommer tillbaka igen har allting blivit aska, hans mamma håller på att dö.

*
Samtidigt med "Natten..," och "Kaos..." ges Lennart Hjulströms uppsättning av två av Noréns allra senaste pjäser ut Terminalsviten på Stockholms stadsteater. De är skrivna med ett helt annat språk och utifrån en äldre författares perspektiv. Här handlar det om de avgörande stunderna i en människas liv, även om det inte står klart för de berörda.
Några hundra meter bort spelar Dramaten Euguene O?Neills stora familjeuppgörelse från 50-talet, "Lång dags färd mot natt", en förstudie till Lars Norén.
- Parallellerna är uppenbara, men Noréns pjäser är mycket modernare. Och språket har en oerhört poetisk lyster, han har bilder som är drastiska och hårresande och som går rakt in i det omedevetna. Jag tycker de här pjäserna är farliga på ett helt annat sätt, de går till det undermedvetna, säger Tobias Theorell.