Det var utsålt till sista plats till en förhållandevis ung publik när Emil Jensens riksteaterturné landade i Visby i tisdags kväll. "Livs levande" skiljer sig från tidigare framträdanden med den populäre estradören Emil Jensen, som den här gången hade eget band med sig på scenen.
Och det ska sägas redan från början, det var inte vilket band som helst. Charlotta Weber Sjöholm, Tomas Ebrelius och Lars Ljungberg bildar tillsammans ett multimusikerband av yppersta kvalitet och höjer showen avsevärt med sina framträdanden på exempelvis cello, fiol, dragspel, såg, slagverk och en gitarr av märket Gretsch.
Musiken var oftast väl avvägd mot Emil Jensens spröda stämma som annars kan tendera att försvinna i de skånska diftongerna.
Gotlands adoptivson
Och det blev även ett kärt möte mellan artisten som i mångt och mycket började sin karriär som visbybo och den publik han levt med - och som fått följa hans utveckling. Även om han numera lever på distans från ön så känner han sig ändå som hela Gotlands adoptivson.
"Livs levande" bygger på två akter, där del ett består av "mänskliga rättigheter" och del två av "mänskliga svårigheter" - allt genomsyrat av mänsklighetens förhållande till den sabeltandade tigern genom årmiljonerna.
Det handlar också om fantasins viktighet, om fantasin som föder empati som gör att vi kan gå emot strömmen, lägga näsan i blöt och därmed rädda liv.
Och aldrig tidigare har jag upplevt Emil Jensen så politisk i sitt uppträdande, givetvis på hans eget mycket personliga sätt där till och med fenomen som "konvex/konkav-dyslexi" blir politiskt sprängstoff.
Men också mera pang på rödbetan, som att Sveriges "närvaro" i Afghanistan automatiskt innebär obligatorisk "närvaro" för de afghanska barnen.
Närmare tio nya låtar
Men det är nog ändå på det mänskliga planet som Emil Jensen blir mest älskad av sin publik. Det är där hans blandning av musik, lyrik och komik blir lansar för att bekämpa likgiltigheten, egoismen och rasismen då han alltid ser hoppet och helt nya utvägar ur det som först verkar mörkt.
Närmare tiotalet nya låtar från den senaste plattan, "Rykten", finns med i föreställningen, som "Bedrägerier", "Nyår", "Ingen av oss går säker", "Mörkertal", rockiga "Blod" och den vackra, episka "Växlande molnighet" - låten som han tidigare spelat med titeln "Hoppa från en klippa".
Med fanns också några tidigare höjdarnummer och uppskattade repriser, som väckelsemötet för agnostiker "ingen ordning i vårt vimmel eller i någon himmel" och hans kanske mest citerade rader om "murar som egentligen är broar - på högkant", denna gång ackompanjerad av Tomas Ebrelius på svajande såg.
Två extra låtar tvingade publiken av sin Emil Jensen innan det var dags att gå hem i tisdagsnatten.
Till sist ett par oneliners som kan bli klassiska: " ... är som att "moona i radio" och "navelskåderi suger fett!".