Polarpriset 2006 ges till Gergiev och Led Zeppelin
Led Zeppelin var banbrytande i hårdrocksvärlden. Man kan nog till och med säga att de var det första riktiga hårdrocksbandet. De bildades av kvarlämningarna från Yardbirds, där Jimmy Page var en av medlemmarna. Sina första spelningar gjorde man under namnet New Yardbirds, men ganska snart bytte man namn till Led Zeppelin. Det gjorde de rätt i: Led Zeppelin blev inom loppet av några år ett av de mest framgångsrika banden någonsin. Under åren 1969 till 1973 släppte bandet inte mindre än fem skivor. Alla är självklara milstolpar i rockens historia.
Med en kreativ udd och ett produktionstempo som man inte hade skådat sedan Beatles mest produktiva år, tog man världen med storm. Turnéerna runt världen var succéer, skivorna sålde som smör. Det var under den här tiden som man spelade in sin klassiska låt "Stairway to heaven" - ett obligatorium för alla som någonsin fingrat på en elgitarr.
Turnerandet tog hårt på bandet, som mot slutet av 70-talet saktade ned sin skivutgivning och sitt turnerande. Gruppen upplöstes 1980, och medlemmarna inledde solokarriärer. 1994 återförenades Jimmy Page och Robert Plant, men de gick skilda vägar efter fyra år.
Att Led Zeppelin får Polarpriset är historiskt. Aldrig tidigare har ett hårdrocksband fått priset.
- De är stilikoner för de flesta stora band även i dag och hade ett väldigt fantasifullt sätt att framföra sin musik. Och Jimmy Pages gitarrspel var unikt, säger Marie Ledin, som sitter med i prisnämnden.
Hur har ni resonerat i nämnden?
- Det är rätt långa diskussioner. Vad som är jättekul med Zeppelin är det är första gången som ett band får priset, säger Marie Ledin.
Motiveringen för Led Zeppelin lyder:
"I sitt lekfulla och experimentella komponerande som sammanför vitt skilda stilar är mystik och och urkraft gemensamma teman - något som tydligt kommit att definiera hårdrock som genre."
*
Den andre pristagaren, dirigenten Valerij Gergiev, är också han en gigant. Som en av världens mest eftersökte dirigenter, är han kanske den enda som kan göra anspråk på att axla legenderna Furtwänglers och Toscaninis mantlar. Han kallas för "vilddjuret från Ossetien" och har med sin karisma, utspel och starka dramatik fått hela världens konserthus och operahus på fall. Speciellt hans tolkningar av de ryska tonsättarna har blivit mycket uppskattade.
Valerij Gergiev blev 1996 chef för operahuset Mariinskij i S:t Petersburg. På kort tid har han lyckats göra denna klassiska institution till en succé världen över. Uppsättningarna av Mussorgskijs "Boris Godunov" och Borodins "Prins Igor" har framför allt varit framgångsrika.
Motiveringen lyder:
"... för att han genom sin unika, elektrifierande musikalitet fördjupat och förnyat vårt förhållande till den stora traditionen, och för att han i en föränderlig tid lyckats utveckla och förstärka den konstnärliga musikens betydelse i det moderna samhället."
1992: Paul McCartney och Estland, Lettland och Litauens upphovsrättsorganisationer.
1993: Dizzy Gillespie och Witold Lutoslawski.
1994: Nikolaus Harnoncourt och Quincy Jones.
1995: Elton John och Mstislav Rostropovitj.
1996: Pierre Boulez och Joni
Mitchell.
1997: Eric Ericson och Bruce Springsteen.
1998: Ray Charles och Ravi
Shankar.
1999: Stevie Wonder och Iannis Xenakis.
2000: Bob Dylan och Isaac Stern.
2001: Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen.
2002: Sofia Gubajdulina och
Miriam Makeba.
2003: Keith Jarrett.
2004: BB King och György Ligeti.
2005: Gilberto Gil och Dietrich
Fischer-Dieskau.
1993: Dizzy Gillespie och Witold Lutoslawski.
1994: Nikolaus Harnoncourt och Quincy Jones.
1995: Elton John och Mstislav Rostropovitj.
1996: Pierre Boulez och Joni
Mitchell.
1997: Eric Ericson och Bruce Springsteen.
1998: Ray Charles och Ravi
Shankar.
1999: Stevie Wonder och Iannis Xenakis.
2000: Bob Dylan och Isaac Stern.
2001: Burt Bacharach, Robert Moog och Karlheinz Stockhausen.
2002: Sofia Gubajdulina och
Miriam Makeba.
2003: Keith Jarrett.
2004: BB King och György Ligeti.
2005: Gilberto Gil och Dietrich
Fischer-Dieskau.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!