Peder Fohlin: "Syföreningarna måste börja tänka i nya banor"

EFS syförening i Sanda firar 160 år och på onsdagskvällen hölls den årliga syföreningsauktionen i Sanda gamla stationshus.
- Tre av syföreningens fem aktiva medlemmar är över 80 år men fortsätter att träffas och det är positivt, säger Peder Fohlin från EFS, Gotland.
Syföreningens föreståndare Ellen Wallin, 83 år, välkomnar till den årliga syföreningsauktionen i Sanda EFS.
- Alla fem i vår syförening är till åren komna även om två bara är i 70-årsåldern. Men vi fortsätter att träffas hemma hos varandra var fjortonde dag på vintern om vädret tillåter och vi har tid och ork, berättar hon.
- Även om det är få aktiva med hög ålder känns det positivt. I Sanda finns en hel del yngre som inte är medlemmar men som hjälper till och slöjdar till auktionen säger Peder Fohlin som, med Krampbroboden i Fole och handarbetsmaterial som en specialitet, är ett nav i många av de kyrkliga syföreningarna på ön.

Allt fler syföreningar läggs ner och saknas helt i många av öns församlingar. Medelåldern är hög i de flesta och det är inte lätt att rekrytera unga medlemmar.
2009 fanns 98 kyrkliga syföreningar registrerade vid Sensus på Gotland. 2010 har antalet minskat till 68 enligt uppgift från Visby stift.
- Förr var syföreningen en möjlighet för många att få komma hemifrån. I dag arbetar de flesta utanför hemmet. Vi måste tänka nytt, kanske träffas på kvällar i stället för dagtid eller kanske starta något helt annat, funderar Peder Fohlin.

Exempel på nytänkande är inspirationscaféer i Hejde och Väte, stickcaféer, samlingar runt köksbordet och slöjdgrupper i öppen dagkyrka.
- Syföreningarnas målgrupp är kanske från 50 år och uppåt, säger Peder Fohlin och pekar på Fole där syföreningen bjudit in den åldersgruppen och de flesta av de 15 medlemmarna är mellan 50 och 70 år.

Tidigare i november firade EFS syförening i Sanda 160 år på Ekegården i Eke. Där lyssnade ett 60-tal jubileumsdeltagare till Ing-Marie Söderström som berättade om diakonalt arbete och lyssnade till önskesånger med Erling Lindvall.
- Vår syförening startades av en sjöman som en arbetsförening för både män och kvinnor. Jag tror att vi alla som är aktiva nu är ättlingar till gubbarna som skrev på det första protokollet när vår syförening bildades, säger Ellen Wallin.

Vad är meningen med syföreningen? På inbjudan av Kvinnor för mission, Stiftskvinnorådet, EFS syföreningsråd, Internationella rådet i Visby stift och Sensus har frågan har diskuterats vid samlingar om morgondagens syföreningar.
Klart är att syföreningsarbetet behöver bli mera synliggjort utöver traditionen av gemenskap, att göra något tillsammans, träffas regelbundet, ge kaffekollekt till ett visst ändamål och ha försäljning där medlen går till ett visst ändamål.

Syföreningar har funnits i Sverige sedan 1844. Under åren har handarbeten för hundratals miljoner kronor stickats, virkats, broderats och sytts för att omsättas vid försäljningar och auktioner till pengar med bland annat mission, diakoni och katastrofhjälp som mottagare.