Pedagogiskt om svårbegriplig kris
Det verkar vara med konjunkturer som med väder, det växlar från soligt klarblått till värsta ovädersgrått. Till skillnad från vädret, som vi har blivit riktigt bra på att förutsäga, verkar det vara det vara svårare att förutsäga när de ekonomiska stormarna bryter ut.
"Världens springnota" är utgiven av Ordfront och Forum Syd.
Foto: Fotograf saknas!
I "Världens springnota" analyserar nationalekonomen Stefan de Vylder den senaste krisen, som efter den dramatiska hösten 2008 nu övergått i vad som ser ut att bli en långvarit lågkonjunktur. Precis som en meteorolog som gnuggar händerna vid ett annalkande åskväder erkänner Stefan de Vylder att han har en dragning till finanskriser.
Boken är pedagogiskt upplagd, och man behöver inga större kunskaper i nationalekonomi för att hänga med. Stefan de Vylder redogör för några tidigare finanskriser - Sverige 1992, Mexico 1994, Sydostasien 1997, Ryssland 1998, Argentina 2001 - och orsakerna till dem.
För att ge ytterligare bakgrund beskrivs den ekonomiska utvecklingen under 2000-tiden, med en exceptionell högkonjunktur 2003-2007 som innebar den mest positiva utvecklingen på flera decennier. Men Stefan de Vylder berättar även om globala obalanser, USA:s växande budgetunderskott och motsatt ett växande överskott i Kina. Man anar en "ekonomisk terrorbalans" som kan få följder för världen framöver.
Stefan de Vylders bok kommer i ett läge där krisens längd och följder inte är helt överblickbara. Han tvingas spekulera lite, och är redan sannspådd på en punkt - krisen i Grekland. Återstår att se om han även får rätt om Italien, som Stefan de Vylder tror kommer att lämna det europeiska ekonomiska samarbetet i april 2013.
Stefan de Vylder tror inte att framtida finanskriser kan undvikas, men på frågan om den senaste krisen kunde har förutspåtts svarar han ja. Och med det följer hård kritik med dem som borde ha slagit larm, världsbanken, internationella valutafonden, federal reserve och internationella kreditvärderingsinstitut som Moodys och Standard & Poor.
Boken avslutas med en rad förslag på hur världen skulle kunna bli mindre krisbenägen. Fler regleringar, nya regler för bankerna och en bättre stabiliseringspolitik mot bubblor och kriser är några av förslagen.
Stefan de Vylder är som sagt en god pedagog. Men när han beskriver de värdepapper (Credit Default Swaps och Collateral Debt Obligations) som de amerikanska bostadslånen förpackades i är det svårt att hänga med. Men det gjorde ju ingen annan i den finansiella värden heller, förrän det var för sent.
Så jobbar vi med nyheter