Panikteatern levererar "Frieriet" i högt tempo

I lagom takt leddes publiken vidare över den röda mattan in i restaurangdelen som denna kväll förvandlats till ett litet gästgiveri à la 1889 med flera bord utplacerade i öar kring rummets mittpunkt där så småningom skådespelet skulle börja.
Innan kvällens första akt rullade igång fick alla besökare slå sig ned vid dukat bord, bli serverade mat, dryck och som en liten extra insats figurerade alla skådespelare serveringspersonal vilket gav utrymme för småprat, anekdoter liksom annat som skulle ge publiken en känsla om att bli en del av skådespelet.
En trevlig detalj som är typiskt för den här sortens teatergenre som genomgående vänder sig till åskådarna.

*
Plötsligt tystnade den ryska bakgrundsmusiken och inhaltandes kommer Ivan Vasiljevitj Lomov, Stephans granne, som spelas av P-A Strand. Han har kommit för att be om Stephans dotter Natalijas hand, vilket godsägaren utbrister glädje över och ger honom hans tillåtelse.
När Ivan äntligen vågar ta mod till att fråga Natalja, spelad av Maud Nyberg, om hon vill gifta sig med honom följer missförstånd och prestige hack i häl. Det må handla om vem som har rätt till en bit mark eller vem som har den förnämsta hunden.
Föreställningen håller ett raskt tempo och slutar aldrig att växla mellan kärlek och envishet sinsemellan de båda parterna. Manuset är bra och har många komiska inslag som Panikteatern utvecklat med sin egen gestaltning och mimiken är det inget fel på. Tvärtom gestikulerar och grimaserar man lite för mycket på bekostnad av att man stundtals mister i tempo och pjäsens anstrykningar.
Skådespelarnas höga energi tenderar till överspel och det blir inte mer än snubbelhumor, det känns som att man tittar på en gammal stumfilm. Röstbehandlingen är givetvis också på högvarv med ett gammalsvenskt uttal som hade blivit en ännu större tillgång om man vågat sänka volymen på sina rätta ställen. De dramatiska kurvorna finns där och som åskådare hade man önskat att inte hela tiden bli målad i ansiktet för vad som komma skall i historien.

*
Efter en behaglig paus följde Tjechovs monolog "Om tobakens skadlighet" där publiken fick möta en föreläsare som kunde allt annat än hålla sig till ämnet.
- Stänger man in en fluga i en snusdosa dör den, konstaterade Roald Brandel som iklätt sig rollen Njuchin Stephanovitj, Stephans bror och Nataljas farbror, som därmed väver samman de två enaktarna på ett fyndigt vis. Ungefär så mycket fick vi veta gällande tobakens skadlighet för människan innan Njuchin tillkännagav vad han egentligen ville berätta för oss.
Igår var det publiken i Eksta bygdegård som hade turen att se "Frieriet". För er som undrar om Natalja någonsin fick sin Ivan ger Panikteatern ytterligare två föreställningar under helgen; ikväll är det Hejnums tur och imorgon söndag avslutas turnén i Stenkyrka.