Kvinnor på ön har samma egenskaper som män, menade Linné, men de är dessutom ansvarsfulla eftersom de sköter allt jordbruk medan männen är ute på havet och roar sig.
Linné observerade att fårborna på 1700-talet var ovanligt säregna och att de ägde fallenhet för att dikta och fabulera.
Möt en Fåröbo
I vår tid, en solig sommardag i juli månad, åker två tusen bilar och sju tusen personer över till Fårö.
På vägen mot badstränderna i norr passerar besökarna pastorala fårövyer med tallsavanner, betande lamm och gamla hus med agtak. Fårölandskapet påminner om en annan tid än vår, om människor som talade och levde helt annorlunda.
Kanske tänker den som susar fram i bil genom Fårölandskapet på det där gamla och uråldriga - ja, kanske rentav att få möta en urgammal Fåröbo.
När Gotlands store folklivsforskare Per Arvid Säve började resa till Fårö på 1840-talet upplevde han fåröborna på samma sätt som Linné. Säve antecknade allt han hörde och såg och särskilt fåröbornas kraftfulla dialekt och deras äventyrliga och egensinniga själsegenskaper.
År 1853 mötte Säve fåröbon Lars Olsson från Nors. Mötet blev en guldgruva i Säves forskning.
Säve reste runt på hela Gotland i fyrtio år och intervjuade nära åtta hundra olika personer och han gillade bra berättare. Sant eller osant var inte alltid viktigt så länge det var en bra historia. Säve menade att fåröbon Lars Olsson var en berättare i en klass för sig och den främste av alla han intervjuade på hela Gotland.
Intervjuade 32
Ibland reste Säve till Fårö för att skriva ned Olssons berättelser och ibland reste Olsson till Säve i Visby. Sådana berättarseanser kunde pågå en vecka och längre med ständigt piprökande och kaffe till.
Säve intervjuade trettiotvå Fåröbor. De är noga beskrivna och namngivna. Fårö är något kärt utöver det vanliga för mig, skrev Säve.
Men Säve märkte att hans kära Fåröbor upphörde med sin berättarkonst i mitten av 1860-talet. Säve ansåg att skälet till det förfallet var den religiösa väckelserörelsens ankomst till Fårö genom prästen Norrby som avskydde folkets dikter och fria fantasier.
Jag hörde storslagna fåröberättare så sent som på 1970-talet, etthundrafemtio år efter Säve.
Jag har lyssnat på den 105-årige "Kalle på Skär" som avled 1972. (Han finns på ljudband.) Och kvinnorna jag hört: Det var Ingrid Ekman och Ida Lövqvist, som båda finns med i Ingmar Bergmans första fårödokumentär från 1969.
Edvin den bäste
Om Säve menade att Fåröbor upphörde att vara Fåröbor på 1860-talet och slutade att dikta och fabulera - hur var det då inte före?
En häpnadsväckande berättare som jag ofta lyssnat på var sjömannen Edvin Nordberg. Han är den bäste jag själv hört på Fårö.
Han belönades med guldmedalj som dykare i försöken att bärga ubåten Ulven år 1943. Nordberg kallades allmänt "Gotland" bland svenska sjömän på den tiden. "Gud bevare oss för sanningen!" var hans motto när han talade kärleksfullt men skoningslöst med hög röst till sommargäster på Fårö.