Öronfröjds sammelsurium satte Owe Thörnqvists låtar i centrum

Kultur och Nöje2007-04-02 06:00
Owe Thörnqvists folkkära låtar stod i centrum när kören Öronfröjd på söndagen bjöd in till vårkonsert. Hela första avdelningen bestod av dennes musik medan det i halvlek två var en blandad repertoar.
Sammelsurium á la Öronfröjd hade man döpt programmet till. Körens följsamme pianist är Pelle Hallgren och Öronfröjd har Carina Rastevall som dirigent och i några av de surpriser som dök upp i programmet såväl sjöng hon som spelade flöjt. Och kören lägger gärna till överraskningar, extramusik och några doser skådespeleri när man emellanåt agerar figurer och låtinnehåll i de melodier man framför, vilket förvandlar det hela från en regelrätt körkonsert till något av en musikalisk happening.
Redan i entrén möttes besökaren av en blå cykel försedd med skylten "Dans i kväll Vittingeparken" samt en reklamskylt för Citronil. Och S:t Hansskolans aula hade förvandlats till folkpark med piltavla, varmkorv och andra nödvändiga utensilier.

Inledningslåt var då förstås "På festplatsen". Och sen följde Owe Thörnqvist-pärlorna på rad: "Rumba i Engelska parken", "Loppan" och "Varm korv boogie", den sista i häftigt arrangemang signerat Irene Perdahl, var några bland dessa. Oftast försedda med burleska texter som något av kompositörens signum men här återfanns även mera nedtonat stillsamma "När min vän" som visar att Owe T hade ett balanserat register.
Marianne Sporre var presentatör och inramade melodierna med fakta omkring kompositören och dennes uppväxtmiljö i Uppsala.
Owe Thörnqvist-blocket avslutades med att publiken fick vara med och sjunga i "Alptoppens ros" komplett med joddling och allt och för övrigt min favoritmelodi från barndomen.
Pausen blev i sig en liten show när körmedlemmar/servitriser sjungande "Dagny" serverade kaffe till publiken
Programdel två innehöll några svenska musikaliska giganter. Evert Taube och Povel Ramel återfanns där med "Nocturne" respektive "Följ mig bortåt vägen". Men här var också Ulf Peder Olrog som representerar det akademiska Uppsala om Owe Thörnqvist svarar för det mera folkliga. I Olrogs "Syföreningsboogie" återfanns förstås ett antal Öronfröjdare som arbetande syjunta.
En konsert med Öronfröjd ger alltid även en hel del Ögonfröjd. Avslutningsvis bjöds "An Irish blessing", en tradionell bön i arrangemang av Eskil Lundström.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!