Operapropaganda i S:t Nicolai

Kultur och Nöje2007-07-16 06:00
Operapropaganda handlade det om när Gotlandsoperan gav sin premiärföreställning i S:t Nicolai i Visby. Ty det var ett "snällt" program i form av ett pärlband lättillgängliga stycken från operavärlden som vände sig mera till novisen än habituén. I andra musikaliska sammanhang hade vi talat om greatest hits.
Men initiativet är förstås synnerligen lovvärt, operaframföranden är den gotländska publiken inte bortskämd med. Och det är en synnerligen sångsugen ensemble som bokstavligen springer in på scenen och sedan blir samtliga, sex solister och 20-talet korister, kvar där föreställningen igenom. Och turas om i olika konstellationer och solopartier, agerar karaktärer eller figuranter. "En vandring i prövningarnas tempel" har man kallat föreställningen som rymmer nära 20 olika sånger. De hämtas från klassiska operor som "Carmen", "Trollflöjten", "Figaros bröllop"... Kompositörerna är lika välkända namn: Bizet, Mozart, Verdi, Wagner med flera.
Bakom projektet står operafantasten, Klintehamnsbaserade sångerskan Marianne Gottlander och Dag Hallberg, tidigare vd vid Göteborgsoperan. Marianne Gottlander-sopran utgör tillika en av sångsolisterna tillsammans med Karin Strinnholm Lagergren-mezzosopran, Thomas Ekelöf-tenor, Erik Bergh-baryton, Heikki Ranta-bas och Joel Zerpe-bas. Koristerna består av medlemmar från Gotlands operakör. Prestationerna är överlag av hög kvalitet, repetitionerna har lämnat önskvärt slutresultat.

Scenografin är signerad Agneta Gazelius och Katrin Litsfelt. I ruinen hänger tvättkläder uppspända på en klassisk lina framför huvudfönstret och kontrasteras av den eleganta flygeln som smyckats med dubbla kandelabrar. Vid denna bänkar sig "enmansorkestern" Per Hallgren, iförd slängkappa.
Erik Bergh fungerar som sammanbindande länk med sitt berättande mellan kompositionerna och det gör han med ledig auktoritet. Den röda tråden är kärleken och Erik Bergh skildrar en färd från Eden via just Prövningarnas tempel.

Avslutningsvis kostar ensemblen på sig lite hyss som korusmaningar och enkla "blåsinstrument". En lättsmält och uppsluppen operainskolning således. Men med nödvändig skärpa och koncentration i de framförda sångerna.
Denna gång blev det bara två föreställningar. Men Gotlandsoperan är utan tvekan ett embryo till en mera permanent operascen på Gotland.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!