Om politisk kompetens - och om kulturutövarnas!
Inte fruktbart om kulturförträdare idiotförklarar nämndpolitikerna, skriver Inger Harlevi i GT 19 februari, med anledning av det offentliga möte om Kulturutredningen som jag hade förmånen att få leda och där summa en (1) politiker fanns närvarande.
Jag är nämligen övertygad om att det krävs inte så lite kompetens att, som Inger Harlevi, samtidigt sitta på inte mindre än 25 stolar i politik och näringsliv (GT 16 juli 2007).
Att dessutom kunna hoppa så snabbt och smidigt mellan dem till och med under pågående möten är inget mindre än en prestation.
Jag är också övertygad om att det krävs en hel del kompetens att kunna föra skillnaden mellan ord och handling till sådana enastående och tidigare sällan nådda höjder.
En del att lära!
I det nya kommunala kulturpolitiska programmet, vars ramar satts just av Inger Harlevi, talas välvilligt om vikten av skapa tillgång till kultur för alla. I det brev som hon i december sände till Kulturdepartementet, om att få en portfölj med kulturpengar direkt till kultur- och fritidsnämnden, talas om Gotlands rika utbud av kulturinstitutioner och kulturutövare och om det omfattande utvecklingsarbete inom kulturområdet som förväntas under kommande år.
Sällsamt är det då att i detta rosa ljus läsa kultur- och fritidsnämndens omfattande besparingsplaner inför 2010 på, just det, bibliotek, länsinstitutioner, föreningar, ungdomsverksamhet, kulturkonsulenter.
Inte mindre kompetens torde det kräva att så kraftfullt och konsekvent kunna kasta fram helt nya idéer, planer och beslut vid sittande bord, och dessutom få dem att gå igenom. I konsten att skjuta från höften har till och med de politiska ledare och företagare Naomi Klein beskriver i sin bok "Chockdoktrinen" en del att lära!
Skön konst
Sist men inte minst krävs en omfattande kompetens och dessutom inte så lite mod att odla ett samtalsklimat och en takhöjd i kultur- och fritidsnämnden som får många av oss med intresse i öns kulturpolitik att stå häpet förstummade.
Det är en svår och skön konst att kunna fatta viktiga beslut i små intima sammanhang, få dem bekräftade i offentliga nämndprotokoll och dessutom beskriva dem som resultat av fördjupad och kontinuerlig dialog med kulturutövarna.
Nej, jag tycker verkligen inte att man ska underskatta nämndpolitikers kompetens. Å andra sidan tycker jag inte heller att nämndpolitiker ska underskatta kulturföreträdares kompetens att granska och bedöma utfallet av precis denna politiska kompetens.
Så jobbar vi med nyheter