Om ömhet och ödesmättad ondska
Han har ett extremt gott hjärta, intelligens och humor. Han håller kunglig klass som snabbmatskock.
Han kan se döda människor.
De talar inte till honom, men ofta förstår han ändå direkt varför de visar sig för honom.
Ibland kan han hjälpa de döda själarna. Ibland kan han hjälpa polisen att lösa ett brott, eller till och med förhindra ett.
En gassande sommardag ändras det. Då börjar mörkret sluta sig kring Odd, hans själsfrände Stormy Llwellyn och deras vanligen så fridfullt slumrande samhälle. Skuggvarelser tränger sig allt längre in i verkligheten och förödelsen sprider sig. En uppgörelse med ondskan väntar.
Jag brukar nästan alltid glädjas åt nyheter i Dean Koontz digra bokproduktion, såväl på originalspråk som översatt.
Odd Thomas är ett undantag. Den är ovanligt bra.
Det är en eskalerande obehaglig, varm, kärleksfull och ganska ödesmättad bok, där Koontz skissar rakt och rakt på sak påtagliga, vanliga och personliga människor, miljöer och manus.
ett smakprov:
"Ett hårt liv verkade sippra upp ur själva marken, som om djävulens gemak i Hades låg rakt under de här gatorna och hans sovloft så nära ytan att hans stinkande andedräkt, som stöttes ut med varje snarkning, trängde genom jorden. Svampmannens mål var en casita med blekgul rappning och en urblekt blå ytterdörr. Carporten lutade oroväckande, som om bara tyngden av solskenet skulle kunna få den att rasa."
I maj 2007 kommer ytterligare en Koontzbok med Odd Thomas som berättande centralfigur.
Läs den - också!
Så jobbar vi med nyheter