Ojämlika villkor och olyckor som undviks med en hårsmån. Den som vill fortsätta arbeta håller tyst och knegar på.
- Det är så det fungerar i filmbranschen. Det är vilda västern och det är aldrig någon som kontrollerar arbetsmiljön, säger en filmtekniker från Västsverige.
Under hösten uppmärksammades usla arbetsförhållanden på inspelningen av TV 4-serien "Maria Wern". Teaterförbundet kallades in för att medla mellan producenterna och filmarbetarna, som ansåg de tvingades arbeta hårdare än vad lagen tillåter.
Inspelningen av "Maria Wern" är knappast unik. Enligt de filmarbetare som TT Spektra talat med är hårda arbetsvillkor snarare regel än undantag i den svenska filmbranschen.
Filmteknikern har jobbat med film de senaste tolv åren av sitt liv. Han vittnar om hur arbetsförhållandena i branschen blivit allt sämre.
- Jag tillhör de mest långlivade. Det är inte många som håller så länge nu för tiden. Antingen tröttnar de eller så pajar de helt. De senaste åren har filmproduktioner gått från att vara konstnärligt arbete till att bli fabriksprocesser som bara ska skitas ut, säger han.
Mannen menar att obetald övertid har satts i system på många håll i filmbranschen.
Produktionsbolag utgår från att personalen ska jobba övertid och vet att de inte behöver betala för den extra tiden.
- De bryter ner manus timme för timme och beräknar kanske att det skulle ta tio veckor att filma på en åttatimmarsdag. Tänk vad spännande om alla jobbar tio timmar varje dag. Det kostar inget extra i personalkostnader, men det blir lägre lokalhyror och man behöver inte ha dyr utrustning lika länge, säger han.
På många filminspelningar används praktikanter som gratis arbetskraft.
En kvinnlig scenograf med lång erfarenhet berättar hur hon själv får månadslön, medan de arbetsgrupper hon leder består av oavlönade praktikanter
- De förväntas ta samma ansvar som jag har för kan jag inte lägga över ansvaret på dem kan jag inte göra jobbet över huvud taget. Det är väldigt konstigt att jag får betalt, men inte de, när vi gör samma jobb.
Ett tiotal filmarbetare från olika delar av Sverige bekräftar den dystra bilden av arbetsvillkoren inom filmen, men ingen vill framträda med namn.
Den svenska filmbranschen är liten och den som blir stämplad som bråkstake riskerar att gå miste om framtida jobb.
Filmteknikern berättar om en produktion där han arbetade "12-13 timmar om dagen i fyra månader", utan att erbjudas övertidsersättning.
- Jag gick dygnet runt där kändes det som. Till slut satte jag ner foten och sa att nu kommer jag inte förrän jag fått vila elva timmar. Sedan dess har de inte ringt mig för fler jobb. Jag är svartlistad.
Villkoren för olika yrkesgrupper inom samma produktion kan variera stort. Tekniska funktioner sköts ofta av män. De har av hävd bättre villkor än scenografer och kostymörer, yrken där många kvinnor är verksamma.
- Skillnaden mellan män och kvinnor är stor. De skulle aldrig diskutera om övertidsersättning med en elassistent, men vi tjejer får inte det, säger en kvinna som arbetat med film i mer än tio år.
Flera av de filmarbetare TT Spektra talat med framhäver också filmvärldens goda sidor. Möjligheten till ett fritt och kreativt yrke med intressanta kollegor lockar och många är beredda att göra uppoffringar för att etablera sig i branschen.
Mest positiva är de yngre filmarbetarna. Med åldern kommer insikten om att de tuffa villkoren har ett pris.
- Man ska inte behöva lida för att jobba. Det finns ett martyrskap i filmbranschen där det anses att det är så himla kul att jobba att man ska gå in i väggen nästan varje gång. Jag är beredd att göra det för att det är kul, men det är inte så kul att när man nästan blir galen av sömnbrist, säger den kvinnliga scenografen.