Om att bli känd i Konstvärlden
Om den eleven inte var rubbad innan han togs in på Konstfack så blev han kanske det efter att ha gått där inspärrad i fem år. Han far omkring som en tokig apa i filmen från tunnelbanan och han fick en akademisk examen för det.
Eleven som iscensatte ett självmordsförsök och togs till psykakuten vill jag, än så länge, tro att hon har ett seriöst uppsåt. Det vill säga om hon ifrågasätter det sjuka inom samtidskonsten.
Men, om hon enbart är ute efter att ifrågasätta psykvården, såsom en social kritik, då kan hennes verk visa sig helt betydelselöst. (Projektet presenteras i maj.)
Skadegörelse
Lize Kothe-Lebsanft argumenterar filosofiskt om begreppet "konst" och den fria konstens mening. Det är bra eftersom debatten mest handlat om skadegörelse.
Hon vill också peka ut normerna för sann konst och icke-konst. Hon anser att hon vet, men jag tvivlar...
Social kritik
Efter 1990-talet har samtidskonsten handlat mycket om "social kritik". Det vill säga det som den koketta konstvärlden internt anser som social kritik.
Samtidskonsten blir därmed ett område utan förpliktelser. Eländet i detta faktum är att få utomstående kan begripa hur konstvärldens interna kretsar har tagit på sig att peka ut social kritik som "konst".
Den här "sociala kritiken" inom samtidskonstens ramar stannar nu för det mesta inom de egna cirklarna. Kritiken är oftast verkningslös. Vi alla andra drar då rimligen slutsatsen att "social kritik" inom samtidskonsten handlar i praktiken om ett "fame factory". Debatten bör därför handla om konstvärldens syften, som Lize Kothe-Lebsanft mycket bra pekar på, och mindre om de två konstfackelevers "verk".
Förenklingar
Tyvärr är det nu så att ett konstnärligt problem inte helt och fullt kan förstås genom föråldrade filosofiska argument i verbal form. Det gäller även konstfackelevernas "verk".
Filosofiska argument leder här till meningslösa förenklingar. Ett konstnärligt verk måste se som ett singulärt objekt. Det är då praktiskt taget ingen mening längre att teoretisera i allmänhet om "konst".
Trenden i samtidskonsten är att varje verk är sig självt nog och sällan något att tala om därutöver.
Så jobbar vi med nyheter