Blodstänkta väggar möter när man besöker Gotlands museums utställning om 1361.
Ingen ska undgå att gutarnas möte med Valdemar Atterdags armé slutade med en massaker. Den gotländska landsbygden miste hälften av sina arbetsföra män, och öns historia förändrades för alltid.
Utställningsformgivaren Desirée Kjellberg har hjälpt till att bygga upp dramaturgin. Först möts man av varningsbrevet från den svenske kungen. Sedan lyser vårdkasarna upp vägen, de som den 22 juli 1361 varnade om att danska skepp siktats vid Stora Karlsö.
Likt Valdemar Atterdag vandrar sedan besökaren mot det stora slaget utanför Visbys ringmur.
I rummet som skildrar slaget har en del föremål återanvänts. Här finns rustningskopior från "Invasionen 1361" och modellen av Solbergamannen som gjordes till utställningen "Kalla spår". Oscar Nilsson, som gjort bland annat Bockstensmannen, återskapade utifrån ett kranium en man så som han såg ut vid striden 1361.
I en monter ligger några av de kvarlevor som hittats i massgravar som grävts ut.
Fasansfullt material som visar avhuggna ben och genomborrade kranier. Och som en vägg bakom allt står träporten från Österport - original - lika stängd som den var för de stridande gutarna. De hoppades att portarna skulle öppnas, men när Visbyborna höll dem stängda blev de i stället en dödsfälla. 1 800 gotlänningar mejades ned.
Visbyborna hade gjort upp med Valdemar Atterdag innan slaget, och två veckor efter massakern kunde de återuppta handeln.
- Sägnen om brandskattningen och de tre tunnorna på torget tillkom senare för att skyla över stadens svek, säger förste antikvarie Gun Westholm.
Sägnen (som Carl Gustaf Hellqvist målat trots att han borde ha känt till det privilegiebrev Valdemar Atterdag utfärdade åt Visby) är en av fler historier om invasionen.
- Ingen annan händelse i Sveriges historia har gett upphov till fler sägner. Berättelserna om Atterdag och invasionen är fler än dem om Gustav Vasa och hans äventyr i Dalarna, säger Gun Westholm.
I en del av utställningen kan man sätta sig i lugn och ro och lyssna till berättelserna.
Sägnerna har tillkommit för att fylla ett tomrum. Nu vet vi mer, och för att tydligare markera hur det sannolikt gick till har museet låtit konstnären Silvy Strand göra en ny version av Hellqvists målning av brandskattningen. På den rider Valdemar Atterdag in för att läsa upp privilegiebrevet, som innebar att Visby fick behålla sina rättigheter och friheter.
Vägg i vägg med utställningen om 1361 ligger skattkammaren, som kompletterats med några av fynden från skatten i Kyrkbinge. Skatten är en av de åtta som man med säkerhet vet grävdes ner 1361. Ägarna dog i striderna och kom aldrig åter för att gräva upp sina dyrgripar.
Över hela utställningen hänger frågan - varför kom Valdemar Atterdag? Han var ju efter invasionen så ointresserad av ön.
Gun Westholm tar i sin bok "Visby 1361 - invasionen" upp några tänkbara förklaringar.
- Mest troligt är att Valdemar Atterdag tog Gotland för att ha som hemgift. Året efter invasionen gifte han bort sin dotter Ingeborg med Henrik av Mecklenburg. Och Mecklenburgaren kallade sig kung av Gotland efter giftermålet 1362, berättar hon.
Utställningen, som på lördag invigs av Statens historiska museers chef Lars Amréus, kommer att ingå i Gotlands museums permanenta utställning om medeltiden.