Mia Holmebrant jobbar till vardags som ekonomihandläggare på teknikförvaltningen på region Gotland. Hon har dessutom ett förflutet som en mycket god pistolskytt. Med sin skarpa syn och tränade öga ser hon fåglar på sin väg till jobbet som går andra obemärkt förbi. Nästan all hennes lediga tid handlar om fåglar oavsett årstid eller om det är morgon, kväll, natt eller helg.
- På helgerna brukar jag och Clas, min kärlek som jag faktiskt träffade i ett fågeltorn, åka ut vid niotiden på morgonen. Sedan är vi ute till runt 22 på kvällen, så är det både lördag och söndag, berättar Mia Holmebrant.
Hon beskriver hur helgturerna kan starta vid Nisseviken och med flera stopp på vägen gå ända ner till Hoburgen för att sedan på hemvägen till Visby stanna till vid Faludden och Stockviken.
- Vi kan köra nästan trettio mil, säger hon.
- Det är jättemysigt, vi har med oss mat och kanske grillar vi vid Warfsholm.
När man hör Mia Holmebrant berätta så slås man av att det där med fågelskådning är mer än en hobby. Det är en livsstil som verkar skapa en högre medvetenhet om den natur vi har omkring oss. Nuet upphöjt till två.
- Jag har alltid varit intresserad av fåglar. Jag är född i Träkumla och brukade skåda fåglar med pappa, jag till och med observerade dem när jag låg och gallrade betor, säger hon och ler.
Tveklösa favoriter
På frågan om vilken som är hennes favoritfågel kommer svaren direkt, utan tvekan:
- När det gäller rovfåglar är det fiskljuse, vadare är det skärfläcka. När det gäller tättingar är det sidensvans, andfåglar är det salskrake och mesar då är det stjärtmes, den är så söt, som en liten dunboll!
Efter att i åratal fågelskådat i största allmänhet och efter mötet med kärleken, ornitologen Clas Hermansson, i synnerhet har intresset blivit större än någonsin. De rapporterar båda sina observationer till Sveriges Ornitologiska förening.
I dag ligger Mia Holmebrant på en god sjuttonde plats i Sverige när det gäller inrapportering av fåglar. Fågelrapporteringen är viktig, menar Mia. För en tid sedan kunde man till exempel snabbt notera att antalet grönfinkar minskade och sedan slå larm.
Skapelse
Förra året var Mia Holmebrant med och startade Rapphönorna på Gotland, en av sex lokala nätverk för kvinnor som skådar fågel i landet. För kvinnor och män studerar nämligen fåglar på helt olika sätt enligt Mia:
- Män vet allt! De bara, pang, säger vad det är för fågel. De är så tvärsäkra! Kvinnor däremot vill fundera och föra en diskussion om vad det är för fågel innan de säger något, därför är det bättre om vi får vara själva ibland.
Varför har fågelskådandet varit så mansdominerat?
- Jag vet inte riktigt men kanske är det så att när fågelskådning blev allt populärare på 1950- och 60-talet så var det främst män som var ute. Kvinnorna var ju hemma med barnen och det var kanske heller inte så vanligt att döttrarna fick följa med. Det har varit en generationsklyfta.
Med smittande entusiasm förklarar Mia Holmebrant varför ska man börja med fågelskådning.
- Dels gör det så att du får en upplevelse av fågeln, säger hon ivrigt.
- Dels ger det en upplevelse av naturen. Du får besöka platser på Gotland som du kanske aldrig varit vid förr. Man lär känna sin ö.
Att studera fåglar är inte någon speciellt dyr hobby tycker Mia Holmebrant. I princip behövs bara en god kikare och en smula tålamod. För du måste vara beredd på att kunna vänta.
- Som längst har jag stått i sex timmar, det var när vi inväntade tranorna i Gothem. Fast när de väl kom så flög de flög de bara förbi, säger hon och skrattar.
Hon berättar att hon brukar räkna nattfåglar en gång i mars, i april och i juni .
- Då stannar vi på 20 punkter och lyssnar i 5 minuter. Det sker en kvart efter solnedgången och vi startar på P18 och åker sedan till Tofta, Eskelhem, Stenkumla, Hogrän, Träkumla, och tillbaka igen. Ibland hör vi ingenting, säger hon och skrattar igen.
Krysskort
Sedan är det ju det där med alla kryss, kort och hundraklubbar som är lite förvirrande för oss oinvigda.
- Jag har skådat mycket på Öland och i Småland så jag har kort även där, berättar Mia och sprider ut alla kort som en solfjäder på bordet. I kortbuketten ingår även månads- och årskort för Gotland.
- Och så förstås mitt Liferskort som gäller hela livet, fortsätter Mia och berättar att korten kostar två kronor styck och finns att köpa på alla Naturrum i landet.
Mia Holmebrant avancerar sakta men säkert i antalet personliga observationer.
- Jag är i dag uppe i 253 på min Liferslista, säger hon stolt och berättar att det är lite speciellt när man kommer upp i 300 kryss, för då blir man medlem i 300-klubben.
Den person i Sverige som i dag har flest kryss har sett hela 450 arter. För att komma upp i så stort antal kryss krävs personsökare, tid och pengar att kasta sig iväg så fort man får ett larm.
- Jag har själv ingen personsökare men det har Clas fast vi sticker bara iväg någon gång ibland och då på Gotland.
Ett tillfälle var när örnvråken landade på Gotland i förra året. Då åkte hon och Clas snabbt iväg och de var inte ensamma. Över 1 000 fågelentusiaster från hela landet såg den mycket sällsynta rovfågeln.
Avkoppling
När jag lite skämtsamt frågar om det finns några gemensamma drag för ornitologer rent generellt, så funderar hon en stund:
- När det gäller män så är de faktiskt rätt tystlåtna, inte så verbala. Man får ta kontakt försiktigt.
Men att det skulle bero på att man är tvungen att vara extra tyst när man kikar på fåglar håller hon inte med om. Fåglarna är oftast långt borta eftersom man studerar dem i kikaren och störs inte speciellt mycket. Sedan är vi tillbaka där vi började. Om varför kvinnor vill skåda fåglar i fred. Åtminstone ibland. Om varför det är viktigt med ett nätverk som Rapphönorna och om varför det är roligt att studera fåglar.
- Det är avkopplande i vårt stressade samhälle att åka ut och titta på fåglar, säger Mia Holmebrant och ögonen lyser.
Hon menar att det nu är kvinnornas tid och tror att de kan bidra med en ny syn på hur det är att vara fågelskådare. Genom kvinnornas sätt att skåda tillsammans, beskriva och formulera det de ser.
Det är dags för en boom med kvinnliga fågelskådare.