En bok kan alla ge ut. Men det är den andra boken som skiljer agnarna från vetet. Om det kan de flesta författare berätta.
Ronnie Lundin fortsätter även denna gång att berätta om Fårö, dess människor och om ett hårt och mödosamt liv långt ute i periferin.
Debutboken handlade om Fårö under medeltiden där han gav liv och blod åt sägnen om Ivar Hamarsman. Nu flyttar han fram handlingen till förra sekelskiftet, i brytningen mellan det genuina bondesamhället och industrialismens framväxt.
Här får vi följa bondesonen Johan från födseln, via lantbruksarbete till arbetet i de två större stenbrott som faktiskt existerat på Fårö, Norsholmen och Klintsbro.
Tiden är en brytningstid också politiskt och vi får i boken möta den framväxande socialismen, liksom vi får möta stora tekniska landvinningar.
Född sosse
Ronnie Lundin är väl förtrogen med den ö han föddes på och där han växte upp och själv skaffade hus och familj. Likt romanen "Och Fårös jord blev till sten" och dess huvudpersoner är han själv en produkt av den brytning han beskriver, även om det var några år senare.
Mamma kom från typisk bondemiljö och pappa var stenarbetare.
- Pappa jobbade i brottet på Bungenäs och jag föddes rakt in i socialdemokratin, även om det var den fackliga delen av det politiska arbetet som blev min grej när jag hoppade av gymnasiet och fick jobb på Posten, berättar Ronnie Lundin.
En avgörande orsak till att Ronnie Lundin valde att flytta från Fårö och bosätta sig i Slite var den ganska uppslitande debatten om en bro eller inte till Fårö.
- Jag skrev många insändare för ett brobygge. Det blev tuffa stämningar på ön och det fanns de som tyckte att jag skulle flytta från Fårö, säger han.
Fil kand i historia
För drygt tio år sedan valde Ronnie att sluta på Posten och han gick Kunskapslyftet i Visby. Av bara farten fortsatte han till Högskolan där han för sex år sedan avlade en fil kand i historia och samhällsvetenskap.
Men något varaktigt arbete som resultat av sin examen har han inte fått.
- Det har blivit några år på Försäkringskassan, blandat med arbetslöshet och jobb på Gahms när de öppnade i Slite. Men efter nyår är jag åter arbetslös, berättar han.
Under de senaste åren har dock Ronnie Lundin med jämna mellanrum jobbat som ledarskribent på Folkbladet, där han också medverkar som frilans med både artiklar och debattartiklar.
De som följer Gotlands Tidningars kultursidor har också läst flera av hans bokrecensioner under de senaste åren - främst böcker om historiska ämnen och även om unga och debuterande författare.
Drömmen om det egna skrivandet har funnits med genom åren.
- Som 10-12-åring tog jag stort intryck av Erik Fröbergs böcker. Det var han som tecknade ner sägnen om Ivar Hamarsman 1939 och jag tänkte att kan han så kan väl jag, berättar Ronnie.
Men det var först under tiden på Högskolan i Visby som det egentliga skrivandet tog fart.
- Jag skrev essäer men också i studenttidningen och även i Gotlands Tidningar.
- Det var en studiekamrat som uppmanade mig att skriva den första romanen och 2008 skickade jag manuset till "Ivar Hamarsman" till en litteraturtävling. Jag vann inte, men fick en bra placering och så träffade jag många andra som likt mig själv var intresserade av skrivandet. Tillsammans blev vi några som gav ut novellsamlingen "Vildsint" och förra sommaren kom uppföljaren.
Hyllning till Fårö
- Men det är "Och Fårös jord blev till sten" som jag alltid velat skriva. Med inspiration av favoriten bland författarna, Wilhelm Moberg, ville jag skriva en hyllning till fåröborna och till stenarbetarna.
Boken är en berättelse om en tid som fallit i glömska och det är inte av en tillfällighet att omslagsbilden består av Klintsbrobryggan som just blivit riven.
Visserligen fungerar bokens huvudperson som en betraktare av det som sker under 1900-talets första decennier på Fårö, men han är också med och bygger upp den stridslystna fackförening vid stenbrottet vid Klintsbro som var ansluten till syndikalisterna.
- Min egen morfar var ju livrädd för socialisterna som han trodde skulle slå ihjäl hans enda ko, så jag försöker faktiskt spegla de tankar om framtiden som faktiskt fanns, säger Ronnie Lundin - numera författare.