NS gav publiken "ståpäls" oavsett åsikt om låtvalet
En aula i en anrik skolbyggnad var en passande lokal när sångsällskapet NS höll sin årliga höstkonsert i lördags kväll.
Foto: Fotograf saknas!
Det publiken fick sig till livs var en berättelse om manskörens utveckling, exemplifierad av själva programmet. Det var med andra ord välbekanta och välsjungna visor och marscher.
På det hela taget var det en mäktig upplevelse under nye dirigenten Ragnar Håkansson, med insatser som gav "ståpäls" vare sig man uppskattar låtvalet eller inte.
Särskilt effektfullt var det när kören efter mellanspelet ställde sig i hästskoform bakom publiken, och man verkligen omslöts av och inneslöts i den mer naturlyriska delen av konserten.
*
Det som väcker frågor är annars repertoaren. Det var också något som "historieläraren" Jan-Mårten Erfors - ersättare för en insjuknad Åke G Sjöberg - tangerade i sitt mellanprat.
- "Kung Carl" är kanske pekoralistisk till sin karaktär, men den är rolig att sjunga! påpekade han.
Den första avdelningen av konserten, som fyllde gott och väl två tredjedelar av tiden, kändes ganska nattstånden. Det var hjältekonungar, hjältekonungars hundar och spritromantik - även om manskören som företeelse har sitt ursprung i studentliv, skandinavism och nationalromantik kan man fundera över om det inte går att plocka ihop ett mindre grabbigt program även för en kör som består av bara män.
Men det är kanske en annan diskussion, att döma av den varma responsen från publiken.
Så jobbar vi med nyheter