NS bjöd på rysk-ortodox musik

Det låter allvarsamt, och var det verkligen, och samtidigt en så påtagligt njutningsfylld musikupplevelse för den ganska stora lyssnarskaran.

Före själva konserten blomsterhyllade NS ordförande Magnus Endrell Gotlands körnestor Sven Wessman för hans betydelsefulla insatser med noter till kvällens konsert, översättningar och synpunkter. Han fick stående applåder, och sedan kunde NS göra sitt tysta intåg, svartklädda, inga vita skjortor och glada slipsar, svarta körpärmar som öppnades välregisserat samtidigt. Lugn och stillhet kom sedan att prägla aftonen, och som åhörare var det lätt att känna sig delaktig i den andakt som bjöds.
Konserten inleddes med Kyrie Eleison av estländaren Konstantin Türnpu, ett för kören väl och nära känt stycke. Sedan följde musik som representerar olika stilar och tider - från tidigt 1700-tal till Knut Nystedt, född 1915 - med solistiska inslag av korister.

Rysk-ortodox sång är en viktig del av den ortodoxa gudstjänsten. Hela ritualet sjunges i växelsång mellan liturg och kör. Den ortodoxa gudstjänsten har ibland liknats vid en religiös opera, operan om Jesus, som man kunde läsa ur det välskrivna och informativa konserthäftet. Sångernas texter är ofta lika gamla som kyrkan själv, och består huvudsakligen av bibelord från kristendomens första tid.
I Ryssland blev det västerländska inflytandet starkt under 1700-talet, och under 1800-talet blev musiken alltmer romantisk så som stilen var vid tsarhovet i S:t Petersburg. Bland alla välljudande romantiska sånger är det svårt att inte nämna Franz Bibls Ave Maria, där en kvartett ur kören placerade sig i sidoskeppet och därifrån sjöng växelsång med kören.

En starkt bidragande del i den musikaliska framgången var dirigenten Ragnar Håkansons avvaktande efter varje sång, att låta det just sjungna få i stillhet sjunka undan innan ny ton gavs för nästa inslag. Ett viloläge för både korister och publik i en upplevelserik konsert av skönhet, renhet och välljud.