ÖVERLÄPPEN November är mustaschens månad, tangorabatten som en symbol för kampen mot prostatacancer. I dag hyllar vi denna specifika ansiktsbehåring.
Varje dag upptäcks i Sverige 27 nya fall av prostatacancer, vilket innebär omkring 10 000 årligen. Det gör prostatacancer till mannens vanligaste cancerform. Hälften är över 70 när de får diagnosen.
Sedan tio år är mustaschen symbol för kampen mot sjukdomen, där insamlade medel går till forskning.
Men mustaschen är bevars även en ansiktsbeklädnad. Det ska handla om den idag, det här är helt enkelt en hyllning till muschan.
För att få lite stämning lägger vi förstås på bandet Mustasch i bakgrunden. Hör du hur det gungar? Lite skön metal där.
Bandnamnet Mustasch uppkom för övrigt, enligt förgrundsfiguren Ralf Gyllenhammar, genom att många av medlemmarnas förebilder hade just mustasch, exempelvis Freddie Mercury i Queen.
Så nu vet vi det.
När mustaschen först uppträder i historien är omtvistat och kända avbildningar av folk som rakat sig för ett medvetet behålla delar av ansiktsbehåringen före Kristus är få.
Från nordiska bronsåldersgravar finns många fynd av rakknivar vilket indikerar att många män vid den tiden var slätrakade.
Detta antas ha hållit i sig till yngre järnålder, runt 500 efter Kristus, då nordiska män istället bar kraftiga mustascher och långt spetsigt hakskägg, ibland även flätat eller tvinnat.
Men hur det än är med detta så är mustaschen definitivt en del av samtidshistorien.
En som lever i lä av sin muscha är Björn Sundberg, verksamhetsledare för Medeltidsveckan. Hans mustasch tillkom för närmare 15 år sedan av egentligen ingen anledning alls, sedan dess har den blivit ett slags varumärke.
– Det är befriande att det finns en bastion för manlig fåfänga, där det är fullständigt naturligt att diskutera olika vaxprodukter, konsistenser, bastuproblem och annat. Regnväder, till exempel.
Är regnet rent av mustaschens värsta fiende?
– Nja, inte värsta kanske, men det gör det svårt att behålla schvunget, risken finns att den slokar.
Hur mycket tid kräver din mustasch?
– Inte så mycket, det tar kanske mellan två och fem minuter varje morgon att transformera den från valross till knävelborrar.
”Inte så mycket”...nja, räknat över tid blir det ändå en del. Tre minuter per dag innebär 1 068 minuter per år, detsamma som nära 18 timmar. På 15 år blir det 270 timmar, lika med drygt elva dygn! Mer än en hel Medeltidsvecka! Joråsåatte.
Historien är naturligtvis ett galleri av män med mustasch. Från despoter som Josef Stalin och Adolf Hitler, tidernas mest kända bärare av tandborstmustaschen, till sexsymboler på vita duken som Burt Reynolds, Errol Flynn och inte minst Clark Gable, ”The King of Hollywood”.
Gable hade fem fruar och blev mest känd för rollen som Rhett Butler i en av filmhistoriens största succéer ”Borta med vinden”. Allra mest berömd är han kanske ändå för sin karaktäristiska tangorabatt.
Även idrottsmustascher finns det gott om. Som den amerikanske simmaren Mark Spitz, som tog sju guld och sju världsrekord vid OS i München 1972.
Han menade att mustaschen var ett sätt att ”överleva”, den var det enda som påminde honom om ett liv utanför klorbubblan.
Vi minns också racerföraren Picko Troberg, han kallades ”Sveriges snabbaste mustasch” efter massor av framgångar i sin Mini-Cooper och i sina sportvagnsrace.
Cykelstyre, slokmustasch, knävelborrar, moppemustasch, snorbroms, pröjsare, tandbortsmustasch, tangorabatt, porrmuscha, tyrolerlockar, valrossmustasch...försöken att accentuera sin manlighet har många namn.
Inom den svenska politiken finns de frodigaste mustascherna inom socialdemokratin. Hjalmar Branting, Sveriges första socialdemokratiska statsminister, hade en försvarlig valross, men frågan är om han ändå inte i popularitet mätt besegrades av Håkan Juholt.
Juholt är i dag svensk ambassadör på Island men var under ett knappt och väldigt turbulent år partiledare för (S). Det som var allra mest i fokus var hans ansiktsbehåring.
I november 2012 var han på Gotlandsbesök och svarade så här på reportern Mikael Carlsons fråga om han kunde tänka sig att raka bort den:
– Jag kommer i så fall att överväga tillfället noga, ser du mig utan mustasch vet du att något speciellt inträffat. Jag rakade bort den en gång när jag var 15, det var en genuint otrevligt, jag lånade pappas hyvel men den måste ha haft dåliga blad.
Faktum är att han drog paralleller till det politiska arbetet.
– Det finns en del som tror att en mustasch sköter sig själv, men så är det inte. Det krävs omvårdnad och precis som inom politiken handlar det om långsiktighet.
När Juholt valdes till partiledare innebar det samtidigt ett uppsving för Thore Callmars orkester, ett dansband bildat i Stockholm redan 1948. Nu fick de plötsligt en mindre hit med den osannolika låten: ”Men då kommer han med mustaschen, och bugar och ber om en dans, ja då kommer han med mustaschen, dom andra dom har ingen chans”.
Chans på Hanna Westerén, Gotlands socialdemokrat i riksdagen, har dock inte ”han med mustaschen”. Hon är mustaschmoståndare i största allmänhet även om hon diplomatiskt, när jag tar kontakt, säger att det finns individer som faktiskt klär i dem.
Om du själv kunde odla så skulle du ändå alltså inte göra det?
– Nej, absolut inte.
Så nu vet vi också detta.
Du vet när man sitter med en tidning av papper framför sig, inte just det här uppslaget kanske, men något annat. Erkänn att även du någon gång ritat mustascher på både kvinnor och män. Varför? För att det är svårt att låta bli.
Men vi lyssnar ju inte på Thore Callmars här, vi lyssnar ännu på Göteborgsbandet Mustasch. Men kanske skulle vi byta till andra mustaschprydda giganter: Varför inte Frank Zappa? Eller Sparks, där ena brodern Mael bar upp en grann tandborste? Eller tidigt i artikeln nämnda Freddie Mercury?
Eller om istället skulle spisa lit e jazz, så varför inte Visbys egen Bjerne von Schulmann, tidigare pilot inom trafikflyget. Bjerne tillhör Beatles-generationen men kom ändå att främst fastna för jazzen, för dess blås och sväng.
I dag har han det egna bandet Sulan City Stompers där han spelar tandläkarjazz tillsammans med ett antal generationskamrater och kan omöjligt sitta still när han hör dixieland-musik.
– Den kom dit när jag började flyga, det var 1982. När jag sedan slutade glömde jag raka bort den. Och förresten vet jag inte om jag vågar, mina barn har ju aldrig sett mig utan den.
Och nu har det blivit din identitet.
– Det är egentligen inte jag som bestämmer, jag ser de inte lika mycket som min omgivning. Det är ett av få manliga fåfänga attribut, kvinnor kan pryda sig på betydligt fler och vackrare sätt, säger han, Bjerne.
Christian Björkman, fysisk planerare på Region Gotlands planavdelning, är en annan musikant med mustasch. Bland annat flashar han den på scenen, som medlem i gruppen Linedance Fever och klubben Wall of Sounds husband.
I halva sitt liv har han burit den, alltid med stolthet.
– Jag började odla när jag var 19, 20 någonting och sedan dess har den varit en kär vän. Nu fyller jag 40 så, ja, halva livet.
Någon vidare skötsel lägger han inte ner på sin överläpp, den ansas ibland men lika ofta får den växa vilt, blomma ut och bli lång. Han har testat att göra tvinna pröjsare, men det går för mycket vax.
I vilka sammanhang är det besvärligt med mustasch?
– Inga alls. Nej, det tycker jag inte, men fråga min sambo, hon kanske har synpunkter.
Har hon det, tror du?
– Nej, vi har ju ändå hållit ihop i 15 år så det är nog lugnt.
Har den givit några fördelar, då?
– Den kan vara en isbrytare, det händer att folk berömmer den, så visst, det är ett samtalsämne. Men den har inte givit några gratisluncher, nej.
Är du snygg?
– Haha, klart jag är. Men jag inser att när barnen växt upp kommer de att se på mig som vi såg på tyskarna på 80-talet, muscha och hockeyfrilla.
Visbybon Christian Björkman där, alltså, om sitt liv som odlare.
Några till, du ser dem framför dig: Tom Sellek, Salvador Dali, Albert Einstein, Peppe Eng, Lionel Ritchie, Bengan Zettergren, Hulk Hogan, David Sundin, Saddam Hussein, Janne ”Loffe” Carlsson.
Även jag själv hade mustasch en gång i tiden. Det var på 80-talet. Till denna bar jag fiskbensmönstrad långrock och boots. Jag vet inte hur jag trodde att jag såg ut.
Den satt inte kvar särskilt länge, kanske något år, jag brukade bita bort strå för strå, hade inte disciplinen att behålla den frodig.
Nåväl. I denna månad, november, är alltså mustaschen främst i fokus som symbol för kampen mot prostatacancer, motsvarigheten till Rosa bandet, vilken är symbolen för kampen mot bröstcancer.
I den mån själva odlandet hjälper är det så klart absolut värt att odla.
Svenska mustaschklubben bildades för övrigt i Malmö den 10 oktober 1984. Klubbens mål är att främja mustaschbärandet och att framhålla gentlemannaandan. För inträde krävs en uppåtsträvande mustasch med minst 12 centimeter mellan spetsarna.
Så nu vet vi även detta.