Novembarnat
De var så langt lid´ pa haust´n sått neitar var kalldä.
De yldä u tjautedä ei buskar u grainar,
Som de bräukar gärä när teimen jär sainar..
Ja gick u ja gick, men blai allt mair förlägen,
Ja tyck´t att de kraildä me otög pa vägen.
U anked´ att ja int´ had tat me mi hanklar,
Att sleit bort issdärä, som slingred kring anklar.
De fanns ingen u fragä, som kund gi mi svarä,
U ei nidmörkrä sag ja int´ va de kund varä,
Ja sparkt u ja spändä, ja frukted för leivä,
Mein känslar av moduhait, di var int´ heivä.
U så fick ja se någ´ som var mikä värre,
Ja blai så räddar sått ja bad um nåd bei o Herre!
Va gärd´ de nå mair att de var mörkä teidar,
Där kom de en skepned ei hailveitä kleidar.
Ja tänktä: "Matro, um de gar eldar hängar,
Skall ja våg´ fram u se: Har de hånn eldar vängar?
Naj, pa a kleidesleinä hängdä de ett plagg äutav värken,
De var Bulstäde Liven som glåimt ta in särken!
Så jobbar vi med nyheter