Jens Lapidus experiment med novellformen är ett första steg mot ett nytt litterärt universum. Än har han inte övergett Stockholms kriminella värld, men perspektiven har förskjutits.
Nu ger han ut en novellsamling.
- Jag kan se det hela ur en lillebrors perspektiv, eller någon som har suttit inne länge och som har sin kriminella karriär bakom sig, eller ur en advokats perspektiv. Samma problematik, men mer melankoliskt.
Titelnovellen "Mamma försökte" är inte den enda som handlar om mammor, och pappor för den delen. Varför är mammorna så viktiga?
- Jag har alltid jävligt bra titlar på mina böcker, men den här är helt suverän. Den inbegriper allt jag försöker skildra. Killen som ser att mamman har försökt och känner en sorg över att han ändå blev en buse. Det mjuka i en mamma som försöker och det hårda i att det ändå inte blir bra. De mänskliga relationerna mellan människor som begår brott och deras omgivning.
Vad får vi läsa av dig i framtiden?
- Novellerna har absolut varit ett sätt att experimentera med genrer. Jag har alltid tyckt om science fiction och nära vardagen-litteratur som Knausgård eller Kadefors.
- Advokatmiljön med dess intriger och kriminalitet, som jag skildrar i en av novellerna, är också spännande. I USA är legal thrillers en jättegenre med John Grisham i spetsen, men här i Norden finns de knappt alls.
Du beskriver fortfarande skrivandet som en hobby. Är det inte dags att bli författare på heltid?
- Rent ekonomiskt var det dags för länge sedan, det är mycket mer lukrativt att skriva än att arbeta som advokat. Men jag tycker om att ha kollegor, klienter, gemenskapen på ett kontor, ett arbete som betyder något i samhället.