Men i Anna Janssons spänningsroman "Pojke försvunnen" blir det förstås inte som Maria Wern har tänkt sig. Redan veckan innan midsommar har hon kastats in i sökandet efter 9-årige Andreas som är spårlöst försvunnen efter en sommarfest i Sysne och i stället för sommarlust och sommarlek får Maria under hårt arbete på nära håll se hur familjefasader rämnar.
Pojke försvunnen är en berättelse som kantas av både kärlekstörst och kärleksbrist bland vuxna och osedda barn som kommer i kläm. Och den enda mamman i berättelsen som ser och vakar över barnen - hon blir inte trodd.
Andreas bara är ett av desa barn. Han är en 9-årig ensling som fyller tomrummet efter sin döde bror med fantasier och lekar om det tyska örlogsfartyget Albatross som besköts och strandade på kusten utanför Östergarn under första världskriget. Sedan hans storebror drunknade har hans mamma oroligt vakat över honom, men ändå är han full av oförklarliga blåmärken och efter försvinnandet riktas misstänksamma blickar mot mamman.
Men Andreas försvinnande följs snart av flera. Den utvisningshotade pojken Andrej försvinner lika oförklarligt som Andreas och av Andreas pappa finns heller inget spår. Medan Radio Gotland gång på gång upprepar efterlysningarna efter de försvunna söker Maria Wern och hennes poliskolleger igenom Östergarnslandet och Visbys krogmiljöer och på vägen möter de en undre värld som ingen trodde fanns på Gotland.
Med "Pojke försvunnen" låter Anna Jansson mörka moln rulla in över det sommarfagra Gotland. I den här boken - liksom i alla hennes tidigare - får huvudpersonerna brottas med moraliska dilemman och ställningstaganden och det gör att romanen lever från första till sista sidan. Sökandet efter de försvunna pojkarna och Andreas pappa blir dock tröstlöst utdraget och den verkliga spänningen infinner sig inte förrän i den snabba upplösningen.
Anna Janssons förra roman "Främmande fågel" vibrerade av återhållen panik från första till sista sidan och med den i färskt minne så hade jag hoppats på mer.