Närkontakt i tyst och tom ensamhet
Länsteatern ger "Önskekonsert" i Gråbolägenhet.
Pjäsen "Önskekonserten" börjar när fröken Rasch kommer hem och vi hör rasslet av nyckeln i ytterdörren.
Mer vardagsnära än så här kan det inte bli. Utan att ta notis om att vardagsrummet är fyllt av folk börjar fröken Rasch med sina vardagsrutiner - eller ritualer ska man kanske kalla dem. För sysslorna görs enligt ett invant mönster.
Pedant är hon, petar bort fläckar från både kappan och fönstret, och viker ihop plastkassen från affären mycket noggrant.
Några skrattar tyst åt fröken Rasch rituella pysslande. Men det är inte roligt. Det fattas något i tillvaron och ritualerna är ett slags surrogat som fyller tomrummet och hjälper fröken Rasch att ha kontroll över livet.
Fröken Rasch tysta ensamhet får en skarp kontrast när hon slår på radion och vi får höra Fred Rausch presentera programmet "Önskekonserten".
Alla som skrivit till programmet har någon att tänka på, önskningarna är fyllda med omtanke och värme. Alla är glada.
Till och med hon som blivit dumpad av pojkvännen är tacksam över att ha återupptäckt friheten.
Ett par som ska förlova sig, en nybliven pensionär, ett guldbröllopspar - ju längre programmet fyller på med all tänkbar lycka, desto tydligare blir bilden av frökens Rasch ensamhet.
"Önskekonserten" är en pjäs helt utan dialog. När fröken Rasch släcker lampan blir det för en stund teater enbart för örat.
I vardagsrummets mörker hör man hur väckarklockan tickar ihärdigt och hur fröken Rasch andas oroligt.
Publiken sitter knäpptyst. Så tänds lyset och för första gången får besökarna ögonkontakt med fröken Rasch. Men då är det för sent.
"Önskekonserten" är en ömsint pjäs om ett allvarligt ämne. Det tysta skådespeleriet och närkontakten skapar en tät stämning.
Cecilia Nilsson förmedlar fröken Rasch ensamhet på ett enkelt men effektivt sätt. Att vara hänvisad till kroppsspråket är ingen begräsning för henne.
I går gav Cecilia Nilsson två föreställningar, och även i kväll spelas "Önskekonserten" två gånger. Sedan återgår Jungmansgatan 51 till en mer normal tillvaro, förhoppningsvis betydligt ljusare en den fröken Rasch upplevt i lägenheten.
"Önskekonserten", som är skriven av Franz Xaver Kroetz, är en satsning av Riksteatern. Pjäsen har under hösten turnerat landet runt men alltid spelats i lägenheter.
På många orter samverkar man med ett lokalt bostadsbolag. På Gotland är det Gotlandshem som ställt en lägenhet till förfogande.
Så jobbar vi med nyheter