...när det var krono-bränneri i museihuset
Kronobränneriet i Visby var i gång 1776-1800. Brännvinstillverkningen täckte ett stort område i innerstaden, bland annat i Fornsalens kvarter.
Sigill. Kontrollstämpeln för Visbybränneriet kastades i den medeltida latrinen när Visbyanläggningen stängde men påträffades vid undersökningar på 1990-talet.
Foto: Tobias Wallström
Nu har Länsmuseet öppnat den första utställningen om en av sina föregångare på platsen. Något som gatunamnet - Brännerigränd - på en av gränderna intill minner om.
Det är en i formatet liten men synnerligen informativ och intressant utställning som nu återfinns i Gotlands fornsals café.
- Vi gör den här utställningen eftersom det inte gjorts något tidigare om att det varit kronobränneri här, det är också en bortglömd epok i Visbys industrihistoria, konstaterar antikvarie Gun Westholm.
Själva Kronobränneriet var således i gång en kort period, 1776-1800, men det var en rejäl satsning som gjordes. Gustav III hade förbjudit husbehovsbränningen i landet och bestämt att staten skulle få monopol på all tillverkning av brännvin, man behövde helt enkelt bättre finanser. Ett mycket impopulärt beslut.
För ändamålet startades brännerier på 52 orter i landet, bland dessa således Visby. Här köpte Kronan in ett antal fastigheter. De låg i Fornsalens kvarter, i kvarteret där Konstmuseet ligger samt på ett antal tomter längs sjömurens insida från Packhusplan till nuvarande restaurang Burmeister. De flesta äldre byggnaderna revs och ett för tiden modernt industrikomplex uppfördes.
För tillverkningen krävdes två råvaror i enorm mängd: säd (potatisen var ännu inte aktuell i detta sammanhang) samt vatten. Säden kom från den omgivande landsbygden och riklig tillgång på vatten fanns så nära som på den nuvarande S:t Hansskolans tomt varifrån det leddes i stenrör till brunnar på Fornsalsgården.
Antalet anställda var dock inte så många som man kunde förvänta sig, brännerimästaren vakade över 22 personer. För den praktiska driften (malning, pumpning etc.) svarade dessutom ett antal så kallade hästvandringar, hästar som drev maskiner och utrustning. Angående den totala tillverkningsmängden finns det dock nästan inga bevarade siffror.
Det gotländska brännvinet blev dock ingen säljsuccé. På hemmaplan fortsatte många att bränna själva. Stora mängder skulle gå på "export" till Stockholm men där råkade Gotlandsspriten i vanrykte.
- Det kom klagomål där det påstods att det späddes ut vilket skulle ha gjorts av transportörer.
Det statliga brännvinet blev aldrig någon succé. För att öka försäljningen öppnade staten ett stort antal krogar vilket ledde till att befolkningen började supa kopiöst.
- Staten triggade i gång brännvinsdrickandet, konstaterar Gun Westholm.
Det hela blev en kostsam felsatsning. 1787 släppte regeringen på husbehövsförbudet och de flesta brännerierna las ner, det i Visby blev dock kvar ända till 1800. I fastigheten där Fornsalen nu återfinns inrymdes sedan olika verksamheter tills militären kom att förfoga över lokalerna en längre period.
Så jobbar vi med nyheter