Mycket verkstad i Paris
KRÖNIKA från strandboden: Paris älskar samtidskonsten och samtidens konst gör ingen besviken i Paris just nu.
Det står i broschyrerna att det finns 2 500 konstgallerier i Paris. Hela 450 stycken av dessa visar enbart det senaste. Marais-kvarteren, på den högra Seine-stranden, är centrum av centrum för det mest radikala. Men många sevärda och exklusiva gallerier finns, som tidigare, på den vänstra Seine-stranden i St. Germain.
Vad är då upphovet till denna nya kreativa mångfald och dynamik inom konstlivet i Paris? Givetvis är det alla olika konstnärer och gallerister tillsammans - men, där finns också en kulturpolitik som medvetet utgår från det gamla arvet - att Paris var konstens centrum från mitten av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet.
Under andra hälften av 1800-talet kom konstnärer från hela världen till Paris för att söka upp - först det nya friluftsmåleriet, sedan impressionismen med Monet och Renoir, därefter expressionismen med van Gogh, och efter sekelskiftet kom kubismen med Braque och Picasso.
De traditionella konstmuseerna i Paris kombinerar nu det här gamla arvet med det senaste i samtidskonsten och det hela blir en rik upplevelse för alla kultur- och konstintresserade som kommer hit. Kulturpolitiken i hela parisområdet är expansiv.
*
Det går inte att generalisera om något i allt det som visas upp. Var börja, var sluta, och vad kan sägas? Vad är det i alla denna rikedom av samtidskonst som kommer att nå framgång? Kanske är det just den gränslösa rikedomen på tekniker och uttryckssätt som är samtidens främsta kännemärke och gör det omöjligt att gissa om någon särskild ung utställare är bättre än någon annan.
Den som ger en dag för att titta på konst i Paris-området kan mycket väl börja i gamla Louvren. En annan utgångspunkt för en konstrunda är det nygamla flaggskeppet Centre Georges Pompidou. Några kvarter öster om Centre Pompidou ligger en hel klunga med gallerier. Några så eleganta att bättre gallerier i vår egen huvudstad Stockholm ser ut som tillfälliga källarförråd.
En fråga som surrar i luften är vilka unga gallerister som är på gång just nu och som kan utmana konstmarknaden och nå kommersiell framgång. En nygammal trend är att blanda, eller mixa som det heter. Det är mixningar av gamla filmer och digital video, mode och design, fotografi och måleri, arkitektur och teckning.
Den breda konstpubliken vill gärna se måleri, både det som är nytt och utmanande och det som är mera traditionellt. I den genren saknas inget i Paris.
*
Vilka konstnärer i allt det här kommer då att bli framtidens stjärnor inom den internationella konsten? Svaret på frågan kan mycket väl finnas på ett galleri i Marais-kvarteren. Här finns de senaste trenderna runt Rue Debelleyme. De prestigefulla galleristerna är exempelvis Thaddaeus Ropac på Rue Debelleyme, och Marian Goodman och Yvon Lambert, båda på Rue de Temple.
Intill Musée Picasso vid Rue des Contures och Rue St. Gervais finns en rad gallerier som visar det senaste. Dominique Fiat, Valerie Cueto och Chez Valentin är tre exempel.
Det finns klichéer omkring samtidskonsten. En kliché är att konstskolor är samlingsplatser för misslyckade som till slut försöker likna konstnärer. I Paris känns den klichén fel. Här förefaller alla drivna av en slags professionalism.
En annan kliché är att misslyckade konstnärer i samråd med obegåvade intendenter visar det som är gammalt och överspelat. I Paris känns också den klichén fel. Så gott som allt som visas har en begåvad och ambitiös aura.
*
De konstnärer som inte får plats på de dyra och prestigefulla gallerierna har bildat "squats", eller "nybyggen" på svenska. Det är konstnärer som tagit hand om gamla byggnader och industrilokaler och bildat arbetskollektiv. Organisation och professionalism inom dessa icke-kommersiella grupper är imponerande.
Det mest dynamiska bland dessa "squats" är La Generale vid Rue du Général-Lasalle. La Generale har allt vad unga konstnärer behöver för att leva, arbeta och ställa ut. Här samsas alla, från videoinstallatörer till poesiförfattare.
Le Cube i Issy-les-Moulineaux, väster om Paris, är ett viktigt centrum för samtidskonsten och en höginnovativ tankesmedja som kulturpolitikerna gärna visar upp som en modell för framtiden.
Alla konstnärer som kommer till Le Cube arbetar i en mix av gamla uttryckssätt, traditionellt hantverk, och ny högteknologi. På Le Cube sägs inte mycket, ingen pratar eller förklarar. Här är mera verkstad och mindre åsikter. Mycket verkstad och energi är det jag tycker mig se i konstlivet i Paris just nu.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!