Musikerna fascineras av atmosfären i Visby
Takashi Shimuzu är en violinist från Japan. Han bor utanför Yokohama men befinner sig nästan hela somrarna på resande fot. Sommartid är festivaltid om man är högt ansedd musiker.
Det är första gången jag besöker Sverige och jag är mycket fascinerad av den unika atmosfären i Visby, säger Shimuzu.
Han berömmer också den oväntade, vackra akustiken i ruinen. Ett oförutsägbart, men mycket naturligt ljud.
Takashi Shimuzu försöker att ta långa promenader i Visby innerstad och längs stränderna när han inte övar eller ger konsert. Med sig har han sin dotter Rei som tecknar allt hon ser. Hon har också gjort fantastiskt levande skisser på musikerna under övning och konsert som hon blygt visar upp.
Mina barn spelar inte, de har fått med sig musiken men utövar inte själva. Det kan vara ganska skönt, att allt inte kretsar kring musik, säger Shimuzu vars son är intresserad av animation som ju är stort i Japan.
<span class='mr'>*</span>
Takashi Shimuzu organiserar själv två festivaler i Tokyo och Takayama där han även bjuder in musiker från Europa och USA. Nästa år gästar Staffan Scheja en av festivalerna. Själv reser Shimuzu till Salzburg för att spela i Mozarteum när vistelsen på Gotland är över.
Förr spelade jag mycket nutida musik. Efter fyra-fem år i en nutida ensemble tröttnade jag och längtade till Wienklassicismens rena klanger.
Avri Levitan är en israelisk violast som numera bor i Berlin. Han har gästat Gotlands kammarmusikfestival tidigare och har under året sett framemot att få återvända till denna sagoö, som han uttrycker det.
Det är så vänlig och avslappnad atmosfär på den här festivalen, det är någon helt unikt jämfört med flera av de andra stora musikfestivalerna, säger Avri Levitan och suger eftertänksamt på sin cigarett.
På senare tid har det gått en trend i att tidig musik, som barockmusik, ska spelas så historiskt rätt och troget. Barockmusik går mer och mer mot att endast specialister tar sig an den. Det är något som Avri Levitan är emot.
Vi åker inte häst och vagn. Vi har elektricitet och vattentoalett, vi kan inte ens försöka spela musik som den lät då. Vi vet inte hur det lät, säger Levitan, vi är moderna människor.
<span class='mr'>*</span>
Han pratar mycket om puls, hur mänsklighetens puls går olika hela tiden. Att varje människa har olika puls vid olika tidpunkter och hur musiken måste få följa med i den pulsen.
Det måste finnas utrymme för olikheter och känslor inom musik. Hur vi spelar speglar vem i är, det är tråkigt att musiker låter mer och mer lika varandra.
Avri Levitan känner igen de gamla violinmästarna på några sekunders lyssning och beklagar sig över att det idag handlar mycket om att leva upp till något ideal där inte spontaniteten styr.
Om jag ikväll vill ändra något i min tolkning därför att jag i stundens ingivelse känner att det är rätt, då måste jag ge mig själv det utrymmet, säger Avri Levitan och påpekar samtidigt att spontanitet kräver mycket disciplinerad övning.
Han hostar lite under den svarta hatten, en förkylning förföljer honom som inte blev bättre under den lite kyliga måndagkvällen i Nicolai ruin då han var åhörare. Han spelade under tisdagen och onsdagen och ska enligt ryktet också medverka vid lördagkvällens "Grande finale".
Så jobbar vi med nyheter