Musikalisk helkväll i Väskinde
När Wats sätter upp den klassiska musikalen "Annie get your gun" så gör de det med den äran.
Foto: Bengan Zettergren
Eva Pettersson har än en gång lyckats få ihop det med sitt teatersällskap som inte bangar för vare sig operett eller buskis.
Sedan 1986 har större och mindre produktioner satts upp i bygdegården i Väskinde.
Förra året hade man en jubileumskavalkad med nummer från alla 20 åren och på senare tid har en stor ungdomsverksamhet byggts upp som också utgör en viktig bas när man nu sätter upp "Annie get your gun".
*
Annie Oakley känner de flesta som den fattiga flickan som blev världsberömd för sitt prickskytte och fick turnera både i USA och Europa med Buffalo Bill och hans cirkus. Cirkusens stjärna Frank Butler får unga Annies hjärta att brinna och efter lite om och men får de unga ut varandra.
Att ge sig på en klassiker som många i publiken redan har ett förhållande till måste vara svårt. Men Wats räds inte utmaningen utan kör på med stort självförtroende för att hitta sin egen version. Det lyckas de som sagt bra med.
Men det verkade som om huvudpersonen, Christina Löthberg, höll tillbaka en hel del och inte riktigt vågade sjunga ut. Kanske var det en halsbacill som måste hållas under kontroll i den långa föreställningen.
Ett av kvällens minus blir just längden, första akten är nära två timmar lång. Det blir för mycket när de hårda stolarna till sist pockar på för mycket uppmärksamhet som dras från det som händer på scen och klockan hinner närma sig elva när det pampiga slutnumret kommer.
Men efter bensträckaren i paus är det åter en fröjd att sätta sig och njuta av denna stora och färgsprakande föreställning.
*
Christina Löthberg och Olle Jonsson är mycket trovärdiga som kärlekspar. Inte minst Christina har en förmåga att både stråla och göra Annie rättvisa som en stark och viljekraftig person. Härligt att se.
Och trots att det här är en historia om cowboys och indianer, så långt från den gotländska landsbygden man kan komma, är både Sitting Bull och Buffalo Bill inte några karikatyrer i gestalt av Leif Svensson och Ulf Malmqvist.
Inte så lite karikatyr blir det dock över de tjattrande anonyma indianerna som verkar tala kinesiska (?) och det tog lite udden av trovärdigheten i övrigt.
*
Drygt 40 personer är med på scen, de minsta barnrollerna växlar mellan tre olika "skådespelarlag" som byts om att spela. På premiären var det Louise Billqvist, August Jonsson, Filippa Olli Johanson och Marieke van Tour som spelade Annies småsyskon.
En klippa på scenen är också Leif Axelsson som spelar Charlie Davenport, Buffalo Bills Manager, tryggt tvärsäker i både tal- och sånginsatser.
Eva Pettersson är inte bara regissör och ledare för Wats, hon spelar också Charlies syster Dolly Tate och står bakom kostym, smink och peruk. Hur hon räcker till är en gåta.
Särskilt roligt är det att det i Wats uppsättning finns en rykande färsk översättning av "Old Fashioned Wedding" som fått svensk text av Bosse Carlgren med titeln "Ett gammaldags bröllop".
*
Så nog ska ni passa på att ta er till Väskinde för en kväll med fina sånginsatser till välkänd och fantastisk musik, förinspelad av Gotlandsmusiken.
Med en mer utsjungande Annie och lite tajtare och mer fokuserad koreografi för de flesta på scen så kan det bara bli bättre.
Så jobbar vi med nyheter