Möten och mångfald på Hejde höstsalong
Hejde höstsalong, den tredje i ordningen, är till övervägande delen amatörernas arena.
Salongens strävan är inte att toppa eller vinna priser. Här prisas skaparglädjen och modet att ställa ut - att våga flytta sin konst från kammaren, till helgens offentlighet på Hejde bygdegård.
Allt fler tycks ha fått det där modet, möjligen i takt med att höstsalongen håller på att etablera sig som en trivsam och lättillgänglig tradition.
Premiäråret ställde 30 ut, året efter 33 och i år 40. Fem till var anmälda, men har droppat av. Dessutom har man nekat några av utrymmesskäl, berättar Ingrid Bojner, utställare och utställningsfixare. Sammantaget visas i år drygt 150 verk i allt från olja, akryl och akvarell, till tovat, snidat, naturtryckt och fotat.
Gun Holmberg, som tillsammans med Stig Hoffman och Inga-Britt och Sören Paulin samordnar utställningen, gläds åt mångfalden.
- Det är det som är så roligt. Blandningen. Här finns nog något för alla!
Sannolikt. De skiftande uttrycksformerna, färgerna och materialen bör kunna väcka det där lilla extra till liv hos de flesta.
Undertecknad, exempelvis, blir både glad och dunjackevarm av lantbrukaren Folke Frisks stora och lekfulla cirkushäst som, trots att den är stilla, fullkomligen sprakar och sparkar bakut av liv och färg!
Esmeralda Staflins färgstarka akryl "Riddar Ask av Omaha" för med sig en doft av varm häst och adrenalin, Simon Paulins närmast fiktiva naturfoton för tankarna till andra världar och Anna Lindahls tovade naturmotiv får mig att drömma mig in i skugga och stillhet, vid en bauerskt barrdoftande skogstjärn.
Så blir jag stående vid Ann-Britt Jakobssons samtidigt egensinniga och mycket systematiska möten mellan material.
Udda, enkelt och effektfullt.
Möten, förresten, har visat sig bli något av ett mervärde, en bonus om man så vill, för salongen och dess - tidigare år omkring 500 - besökare...
Bygdegården, omklädd till utställningslokal, blir något av en marknadsplats, full av nyfikna människor, trevliga sammanträffanden och spontana samtal.
- Vi underskattade den sociala funktionen. Höstsalongen har blivit ett sätt att träffas! säger Ingrid Bojner.
Gun Holmberg håller med.
- Folk blir stående i gångarna, pratar, tittar, tar en kopp kaffe... så tar de en kopp kaffe till, för rätt vad det är har de varit här i två timmar!
Så jobbar vi med nyheter