Modeller mäter kulturens värde

Hur ska man mäta värdet av kultur?
Den delikata frågan är utgångspunkten i projektet "Att värdera kultur" som pågått i tre år och som nu har resulterat i boken "Kulturisten". Marianne Nilson och Sven-Olof Lindquist har arbetat i en som Marianne Nilson beskriver det "lång och smärtsam process".
- Det är svårt att få ut en ny bok, konstaterar hon.
Boken blir också den första som ges ut av Gotland University Press, Högskolans på Gotland eget förlag.
Boken är en sammanfattning av de studier som ingått i projektet, främst i fyra fallstudier av kulturella företeelser: medeltidsveckan, Romateatern, Kammarmusikveckan och Bläse kalkbruksmuseum.
- Precis som naturismen menar vi att det här handlar om en ism, kulturister är en grupp som har stor faiblesse för att besöka kulturarrangemang.
I arbetet har flera varit med: etnologer, kulturgeografer, assistenter, studenter och doktorander. Materialet består dels av inhämtande av andras uppgifter, dels eget insamlande av material i form av intervjuer och enkäter.
- Det här är ett multivetenskapligt projekt som platsar både i näringen och i utbildningen. Målsättningen var att ta reda på vad turisterna värderar, värdebegreppet är svårt och kan mätas i både kronor och känslor.
Marianne Nilson är ekonom och Sven-Olof Lindquist kulturgeograf och deras både ämnen har korsats för att ta fram verktyg för att ta sig an problematiken att värdera kultur.
Boken är vetenskaplig och lite tung att läsa, bilderna är få, bara ett par i hela boken, diagrammen desto fler. Men tar man sig tid att läsa boken får man en mycket intressant bild av kultur och hur olika människor värderar den. Man får också en bra överblick på den forskning som finns och intressanta reflektioner av författarna.
För värdet av kultur är ingen lätt fråga som man kan slå fast en vetenskaplig sanning om. För det första krävs en definition av kultur.
Det som av somliga kallas fritidssysselsättning, betecknas som kultur av andra. Kulturen är inte heller klart avgränsad, dess effekter inte mätbara på ett och samma ställe utan konsekvenserna är abstrakta och svårmätta.

*
Ett avsnitt belyser fyra eldsjälar bakom de fyra fallstudierna: Yngve Friberg, Bläse, Staffan Scheja, Gotland Chamber Music Festival, Wiveka Schwartz, Medeltidsveckan, Thomas Segerström, Romateatern.
Intressanta fakta finns också att läsa om omsättning och antalet besökare till de olika kulturevenemangen. Medeltidsveckan sägs omsätta uppskattningsvis 150 miljoner kronor, merparten av de som ser Romateaterns föreställningar är välutbildade kvinnor i åldern 21-30 samt 41-60 år, bara var fjärde är gotlänning. Romateatern har cirka 25 000 besökare och omsätter 7 miljoner, Kammarmusikveckan har cirka 2 000 besökare och omsätter cirka 700 000 kronor. Bläse kalkbruksmuseum har cirka 25 000 besökare varav merparten kommer från norra Gotland, omsättningen i Bläse har ökat från 750 000 kronor (1983) till 2,6 miljoner kronor (2002).
Projektet har initierats av Gotlands kommun och Statens kulturråd som även varit med och finansierat, liksom EU Mål 2 och DBW.