Massmediefenomenet rör sig mot trons domäner
Som barn upplevde jag att det kristna korset var menat att sammanfatta all kristen tro i en enda symbol. Korset var symbolen för lidandet, uppståndelsen, försoningen och kärleken.
Det kristna korset var också symbolen för sanningen, vägen och livet. All annan tro skulle bekämpas, sa min farmor och mormor. Deras vardagsspråk och meningar var såsom bibeltexter. Inför korset skall människan endast tro och böja sitt i huvud i vördnad, sa de.
Den värsta syndaren i detta urgamla västerbottniska trossamfund var dock inte tjuven eller gudsförnekaren - utan det var blott och bart den min farmor och mormor kallade "hedning". Det mest skräckinjagande omdöme en människa kunde få var att bli kallad "hedning". Den som var hedning var inte människa.
Hedning kallades en och annan bland oss någon gång. Men hedning i trons mening fanns i söderns och österns länder. Där långt borta fanns människorna som inte böjde sig i respekt inför korset.
*
I den gamla religiositeten där uppe i Västerbotten fanns också tron på det egna landets överhöghet. Tron på det egna svenska folkets överhöghet över alla hedningar var tydligast i den svenska fanan. Fanan med det kristna korset uttryckte också sanningen, vägen och livet.
Den som nu vuxit upp med allt detta har svårt att glömma korsets symbolik. Därför erkänner jag att jag känner obehag när jag ser på teve hur troende muslimer bränner den danska röda flaggan med det vita korset på. Jag känner obehag när en annan religions människor bränner min barndoms viktigaste symbol i protest mot några harmlösa tidningskarikatyrer.
Konflikten handlar inte längre om karikatyrteckningar på profeten Mohammed, säger nu tidningar och teve. Det handlar om tro mot tro. Jag känner ännu mera obehag. Vår historia har väl, om något, lärt oss att när tro står mot tro mellan folkgrupper - då är det den farligaste konflikt som finns.
Den stora franska dagstidningen France Soir publicerade i onsdags de danska karikatyrerna på profeten Mohammed. Flera andra stora europeiska följde genast efter.
France Soir använder författaren Voltaires ord om "att krossa det skändliga". France Soir pekar på den franska revolutionen som ville krossa den religiösa fanatismen och sa: "Ge åt Gud vad Gud tillhör och ge åt Kejsaren vad Kejsaren tillhör."
Den danska Jyllandspostens chefredaktör, som startade konflikten, uttrycker tvivel på att våra västliga värderingar går att förena med muslimska. Vad menas med det - egentligen? När jag ser hur de stora medierna ger sig in i en strid och säger att det handlar om tro mot tro då känner jag djup oro. Vad ska det här leda till?
*
Här i vår del av världen hörs inte mycket från våra egna religiösa ledare. De förefaller inte ens tillfrågade. Hos oss är det Göran Persson som uttalar sig om religiös tro. Han sa i teve att han "skulle ha gått till kraftfull diplomatisk motoffensiv" om konflikten hade drabbat oss i Sverige.
Är det någon som vågar tro att våra politiker och stora massmedier kan hantera den här bittra konflikten där tro står mot tro? Troskonflikter är väl ändå något som vi här i väst numera uppfattar som långt bortom verklighetens fakta och sanningar? De stora medierna handskas väl enbart med fakta och verkligheten och inget annat?
Tyvärr är det så att det som intresserar de stora massmedierna mest av allt i vår tid är just konflikter där tro står mot tro. Det som faktiskt kännetecknar de stora massmedierna i vår tid är att de rör sig mot ett helt annat håll och bort ifrån den gamla så kallade verkligheten. Massmediefenomenet i vår tid rör sig mot trons domäner. Och medierna söker sig till trons domäner därför att där finns de konflikter som oroar oss mest av allt.
Nu förefaller det som de stora massmedierna i väst tagit ställning mot en annan religiös tro. Det är djupt oroande.
Så jobbar vi med nyheter