Massmedia rör sig från verkligheten mot fiktion
De flesta helt vanliga människor runt om i världen, både muslimer och kristna, är överens, tror jag, om att de känner oro och olust inför en konflikt där folkgrupper står mot varandra med tron som vapen. Allas vår gemensamma historia är vägledning nog.
De stora medierna, både här i väst och i den muslimska världen, är parter i den pågående konflikten. Tro inte annat. Det är särskilt oroande här i väst eftersom massmedierna sedan länge lever i en identitetskris där lönsamhet, underhållning och dramatik styr innehållet mer och mer.
Sakta men säkert har vi vant oss vid att även nyhetsrapporter ska förpackas i dramatik och i enkla slagkraftiga ord. Massmedierna i vår tid rör sig nu bort från den svårhanterliga verkligheten mot fiktion. Därifrån är det nära till vidskepelsen
och trons domäner. När denna utveckling sker i namn av den heliga Tryckfriheten då måste vi fråga om vad det hela kan leda till.
*
Den senaste månaden har fler och fler så kallade tunga skribenter tagit som sin uppgift att vägleda läsarna och allmänheten i konflikten mellan det som sägs vara västerlandets kultur och det som sägs vara heligt för alla muslimer. Är det någon som hittat någon rimlig sanning eller vägledning i alla analyser som presenteras?
Jan Guillou skrev i början av februari i Aftonbladet att "Danmark är EU:s mest främlingsfientliga land". Hur vet Jan Guillou det? Har han bevis för det påståendet? Nej, ett sådant påstående går givetvis inte att bevisa utan det är till för att piska upp dramatiken. Påståendet skulle lika lätt kunna gälla nästan alla andra länder i EU.
Vår egen biskop Lennart skrev här i GT att "i Danmark finns stora grupper läsare som med dunkla rasistiska drivkrafter gärna ser sina fördomar bekräftade i sin dagliga avis". Vad har vår biskop Lennart för bevis för ett sådant påstående? Nej, även här kan påståendet gälla för nästan vad som helst och vilket land som helst om man vill piska upp dramatiken.
Biskop Lennart pekar på att det är Jyllands-Postens girighet att öka sin upplaga som är orsak till Moham-
med-teckningarna. Han har nog rätt i det.
*
Ärkebiskop KG Hammar skriver i DN den 16 februari att "vi kan aldrig kräva respekt från en annan människa utan att ge andra respekt och värde". Absolut. Ärkebiskopen menar, tänker jag, att det ska gälla båda sidor i den här konflikten - även de som bränner den danska flaggan med det vita korset. Men jag är inte säker på att han menar det.
För sedan skriver vår ärkebiskop "vi får stå ut med att andra hånar vår tro". Vad ska man tro om det påståendet? KG Hammar är känd för att säga att allt är möjligt inom den kristna tron. Men ger det vägledning i den här konflikten?
Jan Guillou, biskop Lennart och KG Hammar är massmediala och skriver till den enskilda lilla människan och läsaren. De försöker analysera och förklara konflikten för oss. Jag tror att deras perspektiv är att den vilsne lille läsaren inte skall lämnas i en tro att han står emot en annan liten vilsen och okunnig medmänniska som är muslim.
Men alla de här massmediala skribenterna ger inte mycket till vägledning i den pågående konflikten. För är det inte så att det handlar om makt och politik ändå? De stora massmedierna är en del i hela det politiska skeendet, antingen de nu agerar som analytiker eller vägledare eller agerar såsom Jyllands-Posten.
*
En konflikt som leder till att tro står mot tro är förfärlig. Många skribenter målar upp bilden av att de grymmaste delarna i vår historia är på väg tillbaka. Finns det då ingen hållbar vägledning utanför massmediernas analyser och dramatik?
En klok tidningsman, förre chefredaktören Hans Bergström, skriver i en artikel i DN, att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är det längsta vi nått när det gäller vägledning i trosfrågor. Så här lyder artikel 2, antagen av FN år 1948:
"Envar är berättigad till alla fri- och rättigheter som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt."
FN:s artikel 18 är mera utförlig om just religions- och trosfrihet. Hans Bergström menar att om vi bara kan tala med varandra om saken utifrån dessa FN:s artiklar så skulle vi nå långt. Allt annat är en återgång till vidskepelse, menar Bergström. Han varnar oss för religioner som kräver obetingad respekt med hänvisning till gamla urkunder som Bibeln och Koranen. Ett problem är att FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna inte respekteras av nästan något "muslimskt land" utöver Turkiet, skriver Hans Bergström.
Det är djupt beklagligt att Saudiarabiens högste andlige ledare, schejk Abd al-Rahman al-Seedes, nu uppmanar alla världens länder att stifta lagar som "förbjuder kränkningar av profeten och islams heliga platser". Orden är som förfärliga skuggor ur det förgångna.
Så jobbar vi med nyheter