Massiv grund till Linnéåret
NY BOK. Att 2007 proklamerats som Linnéår torde vara allmänt bekant.
Årets bok är helt enkelt en temautgåva helt ägnad Carl von Linné, eller Carl Linnaeus som han hette innan han adlades 1757. Det är också redaktören Birgitta Radhes sista opus. Efter 20 år tackar hon nu för sig.
Det specifika Linnéminne som inträffar 2007, är 300-årsminnet av hans födelse. Det blir en hel del aktiviteter på skilda håll under det kommande året, med start på Carl-dagen 28 januari. Och det som speciellt ihågkoms på Gotland är förstås hans gotländska resa 1741.
Under sommaren red den 37-årige Linné med sina sex medhjälpare under tre veckor runt ön med start och mål i Visby som Linné tyckte påminde om Rom. Alla upptäckter och iakttagelser nedtecknades i en dagbok som sedan låg till grund för den tryckta reseberättelsen som utkom första gången 1745.
Ett av de mest intressanta bidragen i Gotländskt Arkiv är publicerandet av en "konkurrerande" dagbok. En av medhjälparna, Hans Jacob Gahn, skrev nämligen också en egen dagbok under delar av resan.
Under Gotlandsresan hade Gahn ansvaret för kartläggningen och beskrivningen av folkseder, gårdar, lantbruk, redskap och möbler. Dagboken förvaras i dag i Riksarkivet och den handskrivna dagboken återges här för första gången i transkriberad form signerad arkivarie Marianne Holm. Inga rättelser, korrigeringar eller tolkningar har gjorts.
H J Gahns kortfattade version börjar 8 juli, "Om morgon kl. 8 foro wj ifrån Grötlingbo Prästgård", och slutar tvärt den 22 juli, "Om morgon bittid gingo ut till hafskanten at leta os Petrificata. Wi voro längst ut till Korp Klint, och funno sådane rariteter, som våra stensamblingar och Cabinettet visa".
Ett flertal Linnékännare, var och en med sin specialkunskap i skilda ämnen, medverkar i årsboken. Redan i Gotländskt Arkiv 1991 skrev Tord Porsne och Bengt Rosén några artiklar om Linnés gotländska resa. Och nu återkommer de.
Tord Porsne skriver om vägar, väder och vedermödor under resan. Linné och hans sällskap blev - på grund av det utrikespolitiska läget - faktiskt några gånger betraktade som spioner och fick till och med ha livvakter i form av kronobetjänter.
Bengt Rosén skildrar Linnés iakttagelser om växter och djur i gotlänningarnas hushållning och föreställningsvärld.
Linné studerade alkfåglarna på Stora Karlsö. Per Stobaeus berättar om detta och noterar att besöket medförde att några gotländska benämningar än i dag används inom vetenskapen. Bland alkfåglarnas vetenskapliga namn återfinns nämligen törd (i latiniserad form torda) och grylle.
Mattias Legnér avhandlar de fosterländska resorna och hushållningen under rubriken "Cui bono?" som betyder "Vad tjänar det till?" och är vad Linné frågade i en avhandling om naturens gåvor till människan.
Den unge Linnés resor hör till de mest välkända exemplen på fosterländska resor i frihetstidens Sverige.
Botaniken får naturligtvis sin rikhaltiga spegling. Bengt Jonsell berättar om "Linné och linneaner på Gotland och i dagens botanik" och Bertil Ståhl om konsten att samla och bevara växter under rubriken "Att samla är nödvändigt".
Denne menar att det finns både pedagogiska och vetenskapliga skäl att samla växter - och framhåller att han alltid uppmanar sina studenter att pressa växter - och berättar även om moderna herbariesamlingar.
Hur ett uppstoppat exemplar av mushjorten (efter en förfrågan från Naturhistoriska riksmuseet där några Londonforskare befann sig för att försöka spåra en del av Linnés förkomna typexemplar) hittade från Javas djungel till Visby läroverks samlingar, berättar Sara Eliason om.
I dag förvaras mushjorten i Länsmuseets magasin men under jubileumsåret kommer det lilla hjortdjuret med de stora ögonen åter att ställas ut.
Nils-Erik Landell berättar om "Medicinalväxter och folklig läkekonst". Han konstaterar att förebyggande hälsovård och örtmedicin i dag åter betonas i allt högre grad, två områden vilkas förgrundsgestalt är Carl von Linné.
Gunnar Petersson berättar om Stenbrohults prästgårdsträdgård där den unge Carl växte upp, hans far var kyrkoherde därstädes, och när han senare gjorde sina landskapsresor övernattade han i just traktens prästgård.
Torbjörn Lindell är samlare av såväl linneana som gotlandica sedan 30 år, en samlargärning som lett fram till att han i dag äger skrifter vilka berör bägge områdena, linneanska skrifter med anknytning till Gotland, i många fall förhållandevis okända sådana.
Ett exempel är "Corallia Baltica" som är en dissertation, det vill säga en form av akademisk avhandling. Denna framlades i Uppsala med Linné som preses och behandlar på Gotland påträffade fossil. Den rymmer också ett utsökt, utvikbart kopparstick signerat respondenten Henric Fougt, som var en av Linnés studenter, och det finns med som illustration.
Corallia Baltica tar också Sara Eliason upp i årsbokens avslutande text, där hon behandlar Linné som geolog.
Gotländskt Arkiv brukar summera det gångna året ur inte minst arkeologisk synpunkt. Men 2006 års utgåva lägger således en massiv grund till det kommande, linneanska jubileumsåret.
Så jobbar vi med nyheter