Maria - ett lyft för NS

Publiken i den nästan fullsatta aulan på S:t Hansskolan verkade mycket nöjd med det som framfördes och det sätt det skedde på. Här fanns allt från det kraftfullt manliga till det finstämt romantiska.
Och så förstås en del humoristiska inslag, som alltid när NS är i farten. NS som ju bildades 1903, då med nio sångare. Nu är de nitton.
Konserten inleddes med ryska takter, eller för att vara mer exakt, georgiska. Och styckena sjöngs i trestämmig manssångstradition. (Den första sången, "Mravalzjamier", togs förresten om som extranummer). Det blev också ett lite humoristiskt stycke från Makedonien. I de här tre första styckena fick kören verkligen sjunga för fulla strupar.
Det var kraftfulla kompositioner som framfördes, innan man bröt av med svensk romantik med ett knippe pärlor i form av "Som ett blommande mandelträd och "Som ett blommande mandelträd", båda med text av Pär Lagerkvist.
Därefter två stycken av Wilhelm Pettersson-Berger, "I furuskogen" och "Stämning". Framförandet av "I furuskogen" får extra plus i kanten.
Här kom förresten den första lilla humoristiska anmärkningen från en av konsertens presentatörer, Georg Denstedt. "Ska det inte vara i Furulundsskogen? Nej!"

Efter romantiken kom en sång kallad "Pseudo - Yoik NT" av Jaakko Mäntyjärvi. Georg Denstedt beskrev den som 82 takter med nonsenssång. Den var väldigt medryckande och smått humoristisk i tonen. Den gav nästan intrycket av en arbetssång.
Sedan var det dags för konsertens andre presentatör, Bosse Carlgren, som är drivande i Visby barbershopförening. han berättade historien bakom barbershopsångerna, en vokalmusikform som kom till i USA kring förra sekelskiftet. Om att man sjunger i stämmor men att det är melodin som är viktigast i barbershopsångerna.
Det gavs exempel i form av ett knippe sånger, där det också blev en del spexande. Man kom loss riktigt ordentligt när kören framförde Bosse Carlgrens "Svordomsvisa" Den följdes sedan av en "Sötnosvisa".

Så tillbaka till det romantiska. Först en klassik manskörssång, "Domaredansen", innan det var dags för enligt mitt tycke två underbara klenoder, Birger Sjöbergs "Aftontankar vid Fridas ruta" och "En månskensnatt på slottsbacken" ur Gunnar Wennerbergs "Gluntarne".
Men nu tyckte Georg Denstedt att risken var stor för att delar av publiken skulle somna.
Därför genomfördes en kort musikalisk gympa, innan det var dags för att framföra de klassiska vårsångerna som "O hur härligt majsol ler". Sånger som man ju kan höra NS framföra också på Valborgsmässoafton på trappan till S:t Hansskolan. Efter långa och varma applåder och blommor avslutades konserten med ett dacapo av en första georgiska sången.
De varma applåderna gällde inte minst dirigenten Maria Wessman-Klintberg som under våren har varit kören behjälplig med instuderingarna.
Kanske kan det bli fler gånger?