Mänskliga och djuriska relationer på länsteatern
Föreställningen är en av länsteaterns stora barnsatsning denna vår och ett tydligt bevis på att barnteater mycket väl kan vara synonymt med hög kvalitet.
"Sagan om den lilla farbrorn", som handlar om en mycket ensam människa som gör allt för att finna en vän, bygger på Barbro Lindgrens barnbok med samma namn.
Manuset är skrivet av Lars-Erik Brossner och Tomas von Brömssen och för regin står Karl Seldahl.
Lennart Bäck spelar den oansenliga lilla farbrorn som plågas av sin ensamhet. Han hälsar artigt på dem han möter och lyfter på den rutiga hatten, han skriver små lappar med texten "Liten farbror söker en vän.
Jag bor på Bredgatan 10." och sätter upp i hopp om att någon ska hälsa på, men trots upprepade kontaktförsök förblir han ensam.
Men just då den lilla farbrorn är på väg att ge upp, gör en mycket nyfiken, något skygg och lite hungrig hund, Lena Bogegård, entré och detta blir upptakten till en mycket varm vänskap.
- Det har kommit en hund, vi ser varandra i ögonen, länge, länge, säger den lilla farbrorn förtjust.
Plötsligt byts vemod och tristess mot sprudlande glädje och lek. Lena Bogegård har verkligen lyckats fånga hundens ivriga kroppsspråk och spontanitet, som står i kontrast till Lennart Bäcks betydligt mer försiktiga och osäkra farbror och mötet mellan dessa lockar båda stora och små till skratt.
Hunden flyttar in hos den lilla farbrorn och den första natten vaknar de båda ovana vid sällskapet.
- Javisst ja, jag har ju fått en liten vän, säger farbrorn.
- Javisst ja, jag har ju fått en liten farbror, säger hunden.
Lyckan tycks vara utan gränser tills det en dag dyker upp en söt och ensam liten flicka, Julia Estrada och plötsligt byts kärlekens sprudlande dur mot svartsjukans mörka dissonanser.
Musiken, som i sig är en ren njutning, har genom hela föreställningen en högst central roll och får spegla och förstärka karaktärernas sinnesstämningar. Stråkkvartettens medlemmar, kapellmästare och förste violinist Emilio Estrada, andre violinist Julia Estrada, altviolinist Minja Klevebrant och cellist Stefan Stone, finns på plats i varsitt hörn av scenen, väl synliga för publiken.
Ibland är musikerna också direkt medverkande i handlingen, som då den lilla farbrorn inledningsvis kommer fram till musikerna, lyfter hatten och säger goddag och musiken tystnar och musikerna tigande vänder honom ryggen.
Känslan av utanförskap är bara en av de åtskilliga känslor som får ta plats i rummet under föreställningens 45 minuter.
Här finns också glädje, sorg, hopp, kärlek, besvikelse och svartsjuka, känslor som alla hör relationer till.
För även om "Sagan om den lilla farbrorn" handlar om vänskapen mellan en farbror och en hund, så beskriver den lika väl en vuxen kärleksrelation eller en syskonrelation och kanske är det därför föreställningen känns så angelägen, oavsett om man är 25 år och nyförälskad eller fem år och just har gjort slut med sin bästis.
Så jobbar vi med nyheter