GOTLAND-RYMDEN. I dag för 50 år sedan steg svenskättlingen Buzz Aldrin som andra människa ut i Stillhetens hav. ”Det var lite kul, särskilt när man var liten”, säger avlägsna släktingen och Toftabon Agnes Ekbom Aldrin.
Det här är en tid när landet Sverige några månader till leds av Tage Erlander innan Olof Palme tar över som statsminsiter, bensinen kostar 86 öre litern och”Kan jag hjälpa att jag älskar dig” med Gunnar Wiklund är på väg upp som etta på Svensktoppen.
Men om detta bryr sig världen inte ett smack, istället är fokus riktat långt ut från jorden yta. Ty:
Den 16 juli 1969 lyfte Apollo 11 från Cape Canaveral i Florida. Fyra dagar senare, den 20 juli, landade månlandaren ”The Eagle” på månen. Klockan 02.56 morgonen därpå blev Neil Armstrong den första människan på en annan himlakropp, ”ett litet steg för en människa, ett jättekliv för mänskligheten”.
Armstrong följdes 19 minuter senare av svenskättlingen Edwin ”Buzz” Aldrin. De båda stannade i 2,5 timme och samlade under tiden månföremål och gjorde vetenskapliga experiment.
Den tredje astronauten, Michael Collins, fanns kvar i kommandomodulen Columbia i omloppsbanan runt månen.
Månlandningen, kulmen på NASA:s Apolloprogram, följdes stint från jorden av miljoner människor över hela världen.
Det här var långt innan gotländskan Agnes Ekbom Aldrin – som inte ville vara med på bild – i sin tur landade på jorden.
Vi ska i dag hitta några mer eller mindre, mest mer, långsökta gotländska kopplingar till den där historiska dagen och rymden i stort.
Som Agnes, då.
Hon är 27 nu och allt hon vet om den där månlandningen är det hon läst.
– Men när jag var liten skojade vi om det, att vi hade samma namn som den där astronauten, det var lite kul, berättar hon.
Men enbart på skoj är det inte. Agnes farfar är uppvuxen i Värmland, precis som Buzz Aldrins förfäder. Och även om släktskapets ursprung går långt bak i generationerna så finns blodskopplingen.
Har du själv brytt dig någonting om månen?
– Det är väl kul att den finns där upp, men nej, det har jag inte. Jag håller mig på jorden. Det räcker.
Buzz Aldrin föddes 1930 i en officersfamilj i New Jersey, USA. Fadern Edwin Eugene (exakt samma namn som sonen) var en av de ledande vid starten av flygvapenskolan Air Force Institute of Technology och Buzz följde i hans flygande fotspår.
Mamman hette Marion Moon, vilket i sig naturligtvis är notabelt.
Namnet Aldrin har sitt ursprung i Värmland, det antogs av Buzz Aldrins farfars farfars farfar Göran Andersson Aldrin (1709-1772), han arbetade som hammarsmed för bruksägarfamiljen Geijer på Uddeholm i Norra Råda.
Göran blev far till 13 barn vilka efterlämnat åtskilliga tusen ättlingar i Sverige och USA.
Det var Buzz Aldrins farfar Karl Johan Aldrin (1866-1941) som 1892 emigrerade från Norra Råda till Worcester, Massachusetts, där han till sin död var verksam som smed, ett yrke som alltså gick genom släkten i generationer. Allt detta upplyser sajten ”släktingar-bloggen”.
Men hur märktes då denna månlandning på Gotland? I tidningarna stod det inte mycket, det var TT:s artiklar och några suddiga, svartvita bilder.
Inga lokala vinklingar, inga enkäter; ”Skulle du vilja resa till månen”.
Däremot lyssnade gotlänningarna på radio.
Christer Ljungberg på Radio och TV-hörnan i Visby har varit i branschen sedan 1965. Han minns ett tydligt uppsving för försäljning av radioapparater inför denna historiska tilldragelse.
Visst hade tv slagit igenom, detta år startade rent av en andra kanal, men många prioriterade ännu radion där korrespondenten Arne Thorén med sin nasala röst rapporterade från USA.
– Radioapparaterna var ju mer som möbler då, de stod på ben och det var ofta radio och grammofon i ett, säger Christer.
Så vill man kan man alltså säga att det var tack vare Christer som många kunde ta del av månlandningen. Långsökt var ordet.
För egen del var jag sju och minns de fladdriga svartvita tv-bilderna i vår HSB-lägenhet. När min uppväxtort året därpå fyllde 50 år firades det genom att ställa ut en hembygd månlandare på torget. Oklart varför, mer än att hela samhället drabbats av någon slags månfeber.
Jag lekte astronaut hos kompisen Birgitta som hade en spiraltrappa hemma, vilken blev en raket och vid en maskeradtävlingen i scouterna klädde jag mig som astronaut – vit dräkt, en skokartong på ryggen, moonboots och skidhjälm – och vann förstapriset.
Moonboots hade för övrigt även gruppen Smaklösa, vars senaste album heter ”Moonboots på Hemse”. Gruppen finns även i rymden, 1999 fick den en asteroid, upptäckt av den gotländska astronomen Claes-Ingvar Lagerkvist, uppkallad efter sig.
Dessa färder satte många avtryck i samtiden, men faktum är att mycket minnesvärt skapades redan innan Neil och Buzz öppnade dörren och klev ut. Inom populärkulturen, inte minst.
Tintin hade varit där redan 1950, i seriealbumet ”Månen tur och retur”. 1962 tog svenska gitarrgruppen Spotnicks – med legendarer som Bosse Winberg och Bob Lander – måntrenden ett steg längre.
Bandet som tagit namn efter ryska ordet för rymdsond, sputnik, hade bildats året före och poserade nu, på omslaget till debut-LP:n ”The Spotnicks in London – Out-a space”, i rymddräkter som de lånat från Povel Ramels Knäppupp-revyer.
Det skulle de aldrig gjort. Eller kanske var det just det de skulle göra ty inte minst genom detta blev de oförglömliga. Frågor och lustifikationer har följt till dags dato, snart 60 år senare.
En som definitivt aldrig glömt är Dage Ericsson, under många år arbetande på Gotlands Tidningar. Han är ett första klassens fan med praktiskt taget alla plattor i sin samling.
– Jag såg dem på Grönan några gånger på 60-talet, då hade de några blå overaller med silver på som skulle se ut som rymddräkter. Det där med hjälmarna var bara en kul grej, säger han.
Då, 1969, var Dage 17 år och minns inte särskilt mycket av det som hände långt ovan jord.
– Jag har inga andra minnen än att jag tyckte det var stort!
I skiftet 60-70-tal varvade musikbranschen upp och massor av månlåtar hamnade på listorna; Elton John sjöng ”Rocket Man” och Bowie gav ut ”Space Oddity” och lät Major Tom resa än längre ut i universum i låten ”Life on Mars”.
Här i Sverige låg Siv-Inger Svensson 1972 sju veckor på Svensktoppen med ”Nånting händer”; ”Nånting händer nånstans över vår lilla stad, man säger att två män från jorden ska gå på en månpromenad”.
Magnus Lindberg var inte lika imponerad i låten ”Månsken, Peggie”, där han sjunger att månen inte längre är lika vacker som den varit förr då det har varit ”dårar uppe och gått där”.
Vinterfastlänningen Nils Muhrbeck i Lye såg uppskjutningen av Apollo 11 på nära håll. Han var på rundresa i USA, befann sig i trakten och kördes av en taxichaufför bara en kilometer från raketen. ”Marken skakade, sedan kom dundret” berättade han i en GT-intervju i går, fredag .
Rymdfotografen Roger Utas var för liten när Örnen landade för att minnas tillfället, intresset för rymden kom ändå.
– Jag minns att jag var fascinerad av månen och att kanske kunna se dess kratrar redan när jag var riktigt liten. Och sen kom ju ”Månbas Alfa” i tv som vi lekte på lekplatsen på Signalgatan. Det fick nog igång rymdintresset, säger han.
Sedan länge är Visbybon en dedikerad fotograf av himlakroppar. Kanske är han den gotlänning som kommit allra närmast månen, krater för krater har han vandrat på ytan via sitt Newtonteleskop med paraboliskt slipad spegel, en ljusöppning på åtta tum och en brännvidd på 1200 millimeter efter en grundidé av brittiske vetenskapsmannen Isaac Newton. Med detta kan han rent av fotografera ända in i Venuspassagen.
Än idag är han lika fascinerad av universum som någonsin förr.
Skulle du själv vilja besöka månen, Roger?
– Nja, den lusten har jag väl inte riktigt. Men om det skulle vara som att åka med gotlandsbåten till fastlandet, då skulle jag väl kunna tänka mig det.
Vad har vi mer för gotländsk koppling till månlandningen? Jo, Christer Fugelsang, Sveriges ende astronaut. Ja, lite långsök det också men notera följande:
Den 10 december 2006 blev Christer Fugelsang första och hittills ende svensken i rymden, om vi inte räknar Buzz. Dagen därpå dockade rymdfärjan Discovery med internationella rymdstationen ISS och från sin farkost långt där ute såg han jordklotet där i det svarta:
–Ute i Östersjön såg jag ett klart ljussken som indikerade Visby, det var stort, har han berättat under sina öbesök.
I dag är det alltså på dagen 50 år sedan den första människan tog ett steg på månens yta och rymden har aldrig upphört att fascinera människan. Så även den yngre generationen.
Hampus Wahlgren från Västerhejde, som läst böcker om rymden i hela sitt liv, börjar Rymdgymnasiet i Kiruna i höst för att närma sig sin dröm.
– Att ha byggt den första rymdfarkosten som tar dig från jorden till mars, tänk att ha det på cv:t, har han sagt till GA.
Jämnåriga rymdentusiasten Ella Bendroth från Visby är kanske den gotlänning som kommit allra längst ut i universum. Hennes namn finns nämligen på Mars.
– När Nasa skickade sin rymdsond Insight kunde man anmäla sig och få sitt namn på en usb-sticka som följde med, det gjorde jag.
Och i november i fjol tog Insight, och därmed också Ella Bendroth, mark på Mars, 56 miljoner kilometer bort från jorden.