Många motvilliga "gästartister" i ruinen
Med sig på scenen hade hon kompetenta komptrion Carina E Nilsson-piano, Pal Johnson-bas och Plingis Högman-sax med flera instrument. De intar dock genomgående en tillbakadragen position, vem som är kvällens huvudperson råder det aldrig minsta tvekan om.
Redan från start utlovar Maria Möller gästartister. "Vare sig de vill det eller ej".
Och så är showen upplagd. Sånginsatserna interfolieras av komiska delar, oftast i elak imitationsform. En pretentiösflummig Regina Lund är en höjdare liksom en lovsjungande Carola med alla sina manér. Och komikerkollegan Ulla Skoog. Babben lyckas hon sämre med men så är man väl lite överkänslig för när någon rådbråkar gotländskan utan att få till det riktigt rejält. För dialektexcellerande verkar Möller gilla, som när hon avhandlar semestervedermödor. Men den andra "lokala" parodin hon gör, på Josefin Nilsson, är betydligt skarpare men då handlar det om sånginsatsen.
Men det är ändå konsertdelen som är huvudinriktningen. Maria Möller har en formidabel stämma. Och den ger hon allt som oftast huvudrollen i showen. Men även i imitationsdelen som när hon intar rollen som mezzosopranen Cecilia Bartoli som tolkar Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet". Då blir det lysande tack vare Möllers röstresurser. Och hon gör två sinsemellan så disparata sångerskor som Björk och Cher.
Och en Lotta Engberg-version av "Hanbaneran" ur Carmen följer Maria Möller upp med "riktig" Carmen. Mest omöjlig ter sig kanske uppgiften att i Lena Willermarksk anda kula Per Gessles "Jag går och fiskar". Men Maria Möller går i land med det. Och ber efteråt om ursäkt för "Om jag nu sprängde decibeltalet vi får ha här i kväll". Det är i så fall förlåtet.
Maria Möller är synnerligen avspänd på scenen och presenterar ett ledigt mellansnack. Det man saknar är en ordentlig presentation av låtmaterialet. Merparten tillhör avdelningen välkända men i alla fall, nu blir den delen mycket mager. Och själva låtvalet kunde som sagt vara lite mer spännande. Maria Möller har resurser för att lägga in några mer sparsamt framförda stycken i sin repertoar. Nu sitter man oftast och väntar på flera imitationer.
Avlsutningen är dock välavvägd i form av Elton Johns "Don´t let the sun go down on me".
Så jobbar vi med nyheter