"Måleriet är dött, länge leve affischen"

Håkan Agnsäter spelade på den tiden i proggbandet "Solen skiner" och började spara bandets affischer. Han fortsatte sedan ta ner alla möjliga affischer.

– Det blev en jävla massa tillslut. Sen låg de i en resväska länge. Många år efter slog jag upp den där resväskan och tänkte att de var så jäkla fina, säger Håkan Agnsäter.

Sedan dess har affischerna blivit en samling, några köptes till, andra donerades. År 2009 hängde några av dem på Nordiska museet och på söndag är det vernissage på gamla Konsum i Hellvi mellan klockan 12 och 15. På utställningen har väggarna klätts med 105 stycken utvalda affischer. De hänger som de gjorde då, många och tätt ihop.

Utställningen "Affischerna" följer fem teman som Håkan Agnsäter tycker speglar perioden: proggen, kvinnorörelsen, politisk konst, FNL-rörelsen mot USA:s krig i Vietnam och miljörörelsen.

Affischen var var 70-talets massmedium säger han, de hängde överallt.

– Nu ser jag det som en konstform och en experimentell verksamhet. Starka budskap och estetik var det som gällde, säger han.

På den tiden skulle konstnärerna lämna gallerierna och gå ut på gatan. Parollen 1968 var att måleriet är dött, länge leve affischen.

Idag ser han hur affischerna sätter igång något hos folk.

– Det är något som ligger i det omedvetna hos många i min generation. Det verkar vara som en nyckel till stängda rum, säger Håkan Agnsäter.