I det gamla frukostrummet i Villa Muramaris utanför Visby, pryds väggarna av dukar med abstrakta målningar i en symfoni av distinkta och dova färger.
I utställningen "Färger, mig" visar den 19 år gamla kompositören och konstnären Madeleine Jonsson Gille sin relation till toner och färger och sambandet däremellan.
Har syntesi
Madeleine har nämligen synestesi. Synestesi är ett neurologiskt tillstånd som innebär att två eller flera sinnen är sammankopplade. Vissa synesteter kan höra färger, andra kan se ljud. Madeleine däremot innehar båda dessa egenskaper.
Första gången Madeleine hörde talas om synestesi var när hon hörde artisten Annika "Säkert" Norlin berätta om det i sitt sommarprogram på P1 i fjol.
- Jag visste att om någon sa en veckodag till mig, till exempel tisdag, så såg jag färgen vit. Men jag visste inte om att det var någon formulerad egenskap. Efter Annika Norlins sommarprat ville jag ta reda på mer om synestesi och började experimentera med hur det skulle kunna se ut om jag istället för att komponera min musik med noter på notpapper, målade upp det färgflöde jag ser när jag gör en ny låt, säger Madeleine Jonsson Gille.
Tonsättarskolan i Visby
Madeleine kommer från Norrköping där hon tog studenten vid musikprogrammet på De Geergymnasiet förra året. Efter ett år i Stockholm och privata studier av komposition för Marie Samuelsson sökte hon in till Tonsättarskolan i Visby. I höst börjar hon den tvååriga kompositionsutbildningen, i en klass som utgörs av nästan lika många tjejer som killar.
- Det har alltid varit viktigt för mig att omgiva mig av kvinnliga musiker och kompositörer för inspiration och för att få kraft. Det är roligt att fler tjejer söker sig till och kommer in på utbildningarna, som annars varit väldigt mansdominerande. Jag ser mycket fram emot att flytta hit, att få isolera mig och syssla med musik. Jag vill lära mig hantverket, säger Madeleine Jonsson Gille.
Lakan på golvet
Åter till utställningen. Tontavlorna, som Madeleine valt att kalla dem, visar både ackord, improvisationer och rena musikstycken. Hon berättar om utställningens största tavla "7:an", ett lakan med spridda färger som hon beskriver som en dissonant ljudvåg med inslag av olika människor och henne själv.
- När jag gör tavlorna börjar jag med att lägga ut lakanen på golvet och runt omkring placerar färgburkar och penslar. Därefter sätter jag mig vid ett piano och börjar improvisera. Det jag fastnar för målar jag fram på lakanet, jag återvänder och improviserar lite till och så fortsätter jag så tills jag känner mig klar med stycket.
Tre konserter
En stum tontavla är ett osynligt färgstycke, en ljudbild med många toner innehåller massor med färger.
Madeleine visar även hur hon målar för att få fram kvalitén och tempot i tonerna för att beskriva hur det låter.
- En ton kan ju kännas sträv eller mjuk, så för att visa det har jag ibland tillfört objekt i målningarna, som pärlemorknappar och knypplade trådar, säger hon.
Under veckan genomför hon tre konserter i samband med utställningen. Den första är i kväll på Muramaris tillsammans med pianisten Johan Graden.
På fredag och lördag ger hon ytterligare konserter tillsammans med pianisten Petter Rylén. Musiken kommer utgå ifrån tavlorna, men också ifrån Madeleines två EP-skivor "Sea" och "Piano saga".
Bröllopsfest
I höst kommer Madeleine arrangera en större konsert på Gotland som hon beskriver som en bröllopsfest. När jag frågar varför just en bröllopsfest berättar hon att hon för en tid sedan beslutade sig för att ingå äktenskap med musik.
- Det är ett sätt för mig att manifestera att jag vill viga mitt liv med musik och att jag sätter musik i det främsta rummet. Det kommer bli i form av en konsert med mig och ett piano och sedan kommer en stor fest hållas dit alla är välkomna, berättar Madeleine Jonsson Gille.