Lottas lekfulla comeback

I morgon, lördag, gör Lotta Ingelse comeback på Ridelius, pådriven av den entusiastiske galleristen Christer Pettersson.
- 94 ställde hon ut här sist, sen dess har jag tjatat på henne, säger han.
Christer Pettersson är märkbart förtjust.
- Det är bara så jäkla läckert, väldigt annorlunda. Hela tiden är det folk här och stimmar, "när börjar det på lördag".
Det är drygt ett decennium sedan Lotta Ingelse ställde ut, på Gotland ännu längre sen än så.
- Det är jättekul. Äntligen, skulle jag vilja säga, säger hon.
Några dagar före vernissagen är det fortfarande full aktivitet i ateljén i innerstan, där nymålade figurer i järnplåt trängs.
- Jag hoppas att de torkar, säger Lotta Ingelse.
Lotta Ingelse är tecknare och grafiker, men flyttar gärna ut sina figurer från blocket eller duken. Varje kväll tecknar hon och på morgonen klipper hon ut dem hon tycker är något att ha. I en ask sparar hon sedan teckningarna, som senare blir figurer eller målningar.
- Jag kan inte hålla på att sälja små teckningar känner jag, så jag sågar ut dem. Jag vill få teckningarna att bli levande.

I järnplåt, mdf-skivor, ben och trä tar Lotta Ingelses skapelser form. En del monteras på pannåer, som en farbror i rock och hög hatt, som släpas längs med gatorna, i kopplet bakom en hund. Eller en parant dam i röd, pälskantad kappa, med sonen i riddarutstyrsel på släp, som skjuter en lika klarröd barnvagn framför sig.
Andra blir fristående skulpturer, en del sitter ensamma på en pinne, andra i par. Alla figurer har olika ansiktsuttryck - en skäller, en skäms och en ser undrande ut och alla bär något på huvudet - en katt, en blomma, en krona.
- Jag har alltid tecknat och jag hittade ett album från när jag var fem år och det var precis samma då. Då hade alla jättestora kronor på huvudet, säger Lotta Ingelse, som saknar svar på varför.
- Jag är inte ute efter analysen, jag gör det jag tycker är kul - teckna, såga, slipa och det skulle bli lite tråkigt om de inte hade något på huvudet.
Färgerna är klara och uttrycket lekfullt. Några mindre akvareller känns som sagor utan text och det är nog inte helt omöjligt heller att det så småningom blir en barnbok.

För tio år sedan flyttade Lotta Ingelse hem från New York, där hon spenderat fem år med studier vid School of visual art och jobb i egen ateljé i både New York och New Orleans.
- Då gjorde jag mest grafik, men också järn och silver och guld, säger hon.
En tungmetallförgiftning, orsakad av tryckfärgen, satte dock stopp för arbetet med grafiken.
- Jag tror att det är därför jag kommer tillbaka till metallen. När jag inte kunde hålla på med grafik började istället såga i mina plåtar. Sen tycker jag om att metall är tungt.
När Lotta Ingelse kom tillbaka till Gotland behövde hon en inkomst och började jobba som inredare på Payex.
- Det innebär allt från att rita möbler och färgsätta rum, till att köpa in konst - jag har köpt in otroligt mycket konst, men också möbler.

För ett år sedan slutade hon på Payex och startade eget. Fortfarande gör hon en del inredningsjobb, men det är konsten Lotta Ingelse vill satsa på.
- Jag tycker att det är så jäkla kul.
Efter att ha köpt in konst i så många år kände sig Lotta Ingelse trött på traditionella tavlor, men det krävdes lite mod att våga sig utanför ramarna och låta fantasin flöda fritt.
- Jag var så himla finlirig i början, men sen kände jag att herregud, kör bara. Det spelar ingen roll om det jag gör är fånigt, det är lite fånigt och lite roligt - lekfullt kan man väl sammanfatta. Det behöver inte vara så traditionellt. De här är mycket roligare tycker jag, än att bara arbeta på en duk, det blir väldigt platt.