Det var skratt på gränsen till gråt, gungande ben och svajande bänkrader som kantade Thomas Di Levas uppenbarelse på scenen. Publiken var med på noterna från första tonen och det var en glad och energisk Di Leva som hade anlänt för att underhålla gotlänningarna, för kvällen iklädd orange-röd kaftan och rymdinspirerade gympaskor.
- Välkomna till ikväll! utbrister han efter inledningsnumret och dricker ur pipen på den vita vattenkannan som står placerad mitt på scen.
Röd tråd
Vattenkannan blir en röd tråd genom den två timmar långa konserten. Det finns nästan ingen som kan hålla sig för skratt när kannan används gång på gång, mellan låtarna.
- Kanske borde jag bli komiker istället, konstaterar Di Leva ödmjukt mellan skrattsalvorna.
Hårfin balansgång
Det är en hårfin balansgång mellan självdistans och ren självparodi i Di Levas mellansnack. Han driver med sig själv som "ganska udda " och skämtar kring sin uttalade kosmiska person. Men det går hem hos publiken och Di Leva har alltid gensvar och snabba repliker på eventuella pikar från publiken. Med ödmjukhet och värme klarar det kaftanbärande yrvädret allt.
Allt är inte glädje och komik och redan efter tre låtar bryter allvaret in. "Vem ska jag tro på?" står på tur, låten som Di Leva skrev strax efter mordet på Olof Palme, den 28 februari 1986.
På det viset fortlöper kvällen. Snabba vändningar, komiska inslag och mycket glädje, energi och svängighet, blandat med allvarlig underton och uppmaning till eftertänksamhet, från den nu 47-årige artisten.
- Har ni varit riktigt, riktigt rädda någon gång? frågar han publiken.
Symbol för rädsla
Majoriteten svarar ja. Och tur är det, för enligt Thomas Di Leva har man inte levt, om man aldrig varit rädd. Historien om "Tigern", ett av spåren på nya skivan "Hjärtat vinner alltid", målas upp av den teatraliske Di Leva. Texten handlar om att vara inlåst i ett rum med en stor tiger, som en symbol för vår rädsla. Och trots att det är en relativt okänd låt, sjunger många i publiken med i låtens refräng redan efter ett par verser.
Kontakten med publiken får sig en riktig prövning när Di Leva tar upp de bananer och apelsiner som legat bredvid den vita vattenkannan mott på scenen. Det är inte något som artisten själv ska äta mellan låtarna. Nej, frukten är till för att delas mellan oss, förklarar han ödmjukt inför de 650 i publiken.
- Frukta inte, säger han och håller upp en banan och två apelsiner.
Skratten myllrar
Skratten myllrar i den välfyllda salen och Thomas Di Leva fnissar åt sitt egna skämt. Nu väljer han ut ett par personer, långt bort från första parkett, som han kastar frukten till. Det blir succé och stora applåder när alla lyckas fånga, och stämningen är nästintill magisk.
Signerade skivor
Avslutningen på kvällen är inte sämre den. "Miraklet" följs av ett längre och avslutande prat från Di Leva, där han bland annat lyckas, på ett fantastiskt underhållande sätt, komma undan med reklamsnutt för sin Di Leva-shop i foajén, där han gärna signerar skivor efter konserten. Sist av allt hålls ett tal till det som är störst av allt: kärleken. Di Leva ger publiken en reality check om vad som händer i vår värld just nu, och före sista låten kommer de predikande orden: "Det finns inget vi och dom, bara vi. Och vi har bara varandra...".