Min farfar var en envis polack som älskade att fiska, och som varje gång han hälsade på - krävde en tur i ekan. Jag beundrade den gamla gubben med sin långa silvergrå lugg och sina enorma smedshänder som rymde flera liter blåbär när han höll dem tätt ihop. Men han var som sagt envis. Vågorna vid Gnisvärds strand var väl ingen utmaning tyckte han. Farfar skulle ut och fiska och gav väl blanka fan i pappas kommentar om höga vågor. Sagt och gjort, de gamla träårorna langades upp på mina axlar, och jag fick bära dem den korta promenaden ned till stranden medan farfar tog skottkärran med diverse fiskeutrustning. Jag hade en sådan där orange flytväst med nackkudde som luktade fantastiskt gott av gammalt bränsle och inoljat trä. Den har hängt på samma spik i vedboden sedan medeltiden minst, och hänger nog fortfarande kvar där än i dag. Vi skulle hur som helst ut och pilka torsk, så pappa drog motvilligt igång utombordaren medan Acke, vår cavaljer king charles spaniel - stod i fören och höll utkik.
Efter bara några minuter var vi ute på djupt vatten, och farfar släppte ned pilken längs den repiga gummikanten på ekan. Där satt han, min envisa farfar, och drog i linan på styrbord sida samtidigt som han kräktes över babord.
I det här numret av Gotland just nu får vi följa med till Lickershamn, där barnen kan meta fisk från stranden med hjälp av två förhoppningsvis inte lika farfarsenvisa guider. Men kanske får de lika fina minnen att skriva om i någon evenemangstidning om si sådär 25 år eller så.
Har ni någon gång hört talas om Smaklösa? Det är en ytterst gotländsk företeelse som man ibland har turen-eller oturen - att träffa på. Eller företeelse, det är väl egentligen ett band, typ. Om ni inte vet vilka jag menar, kanske ni kan bilda er egen uppfattning när ni läser intervjun med Per Sundberg. Den hittar ni på sidan två i B-delen.
På Stangmalmen i Stånga utspelar sig något alldeles unikt. Här har man år ut och år in samlat gotlänningar och nyfikna turister för flera dagars märkliga sportaktiviteter. Här hittar du sportgrenar du inte visste fanns, och här får man se upp för flygande stockar. Känner du att dina kunskaper om fram- och bakpärk är begränsade så gör du klokt i att läsa på sidan 18.