Lars von Trier skapade debatt i Cannes

Diskussionen om Lars von Triers "Antichrist" följer den givna dramaturgin. Den var Cannesfestivalens mest omdebatterade film; luttrade murvlar blundade, stönade, buade och hånskrattade sig genom visningen. Krigsrubriker följer.
Dramaturgin går därmed över i att vissa ofelbart och omedelbart kallar "Antichrist" för ett mästerverk. Då har de 1) visat att de har en mer avancerad filmsmak än den stora massan och 2) dessutom klargjort att de är smartare eftersom de sett vad andra missat.
(En intressant aspekt är att ytterligare några säger att de verkligen försökt gilla filmen, just eftersom så många avskyr den, men att den är så dålig att de inte kunnat. Det är mycket ärligt.)
Mitt problem är inte att filmen är äcklig, även om den är det.
Inte heller att von Trier har en förkastlig kvinnosyn, även om han har det.
Nej, jag retar mig på att den är så enkel. Bara Lars von Trier hade kunnat skriva "Idioterna", "Breaking the waves" och "Dancer in the dark". Jag hade kunnat skriva "Antichrist". Du också.
Eller så här: Det finns delar av "Antichrist" som inte är enkla alls, men de är få, glesa och sällan särskilt intressanta. Resten är banalt, effektsökande.
Före inspelningen gick Lars von Trier igenom en vidrig depression. Han plågades av mardrömmar och flåshurtiga terapeuter. När han till slut reste sig ur sängen föresatte han sig att visa upp skräcksynerna på film och sammanfläta dem till en berättelse. Han lyckas med det första men floppar hårt med det andra.
Och, bara för protokollet: Det är inte kvinnorna han är ute efter i "Antichrist". Det är terapeuterna.