Kusinerna som startade det första världskriget

Dagens stordirektörer är som bekant förargelseväckande med sina jättelöner och bonusar. Särskilt som många av dem är ansvariga för finanskrisen och industriavvecklingar. Jämfört med kungarna och kejsarna i 1914 års Europa ligger ändå våra "dirrar" i lä.
Ta den enfaldige, engelskt hämmade Georg V i Storbritannien, den hypernervöse, tyskt övermodige Vilhelm II i Tyskland och den blyge, ryskt religionssvärmande Nikolaj II av Ryssland. Åtminstone de två sistnämnda påstod sig ha absolut makt över sina stackars undersåtar och Georg var inte utan han heller. Makten hade de fått av Gud.

*
Stormaktsmonarkernas löner och förmögenheter var helt enkelt bländande. Georg V:s far till exempel hade 470 000 pund om året, en jordbruksarbetare 40. Utgifterna för de många palatsen och lustjakterna ingick INTE.
Nåväl, herrarna kanske på något märkligt sätt ändå var kompetenta för jobbet? Tyvärr - motsatsen var fallet. Ta Vilhelm de dynamiska tyskarnas kejsare. Väl på tronen sparkade han nationalmonumentet Bismarck men klarade inte att styra på egen hand. Vilhelm provocerade allt och alla. Inåt inte bara judar och socialdemokrater - de skulle "skjutas" - utan alla med minsta demokratiska anstrykning. Vilhelm lyckades också med att tränga in både Frankrike, England och Ryssland i ett hörn.
Ryske Nikolaj var också oduglig. Det fattiga Ryssland var runt år 1900 mitt i ett språng från medeltiden till industrialismen men dess självhärskare levde kvar i medeltiden. Maktlös i sin maktfullkomlighet lät han landet drivas mot den ena militära katastrofen efter den andra med ty åtföljande revolutioner (1905 och 1917).
Hur utkräva ansvar av en makthavare som bara är ansvarig inför Gud? Omöjligt förstås. I Ryssland kastade oppositionen först bomber för att sen försöka revolutioner. I Tyskland gjordes ett desperat försök att få Vilhelm att abdikera. Hans gunstlingar drogs inför domstol anklagade för homosexualitet. En försvann. Vilhelm klamrade sig fast vid makten.
I Storbritannien däremot styrde politikerna till övervägande del och sittande regering kunde ställas till svars inför parlament och väljare. Georg II:s enfald fick ingen avgörande betydelse.

*
Engelska Catrine Clay har skrivit en väldokumenterad, faktaspäckad volym om dessa tre: "Kungen, Kejsaren, Tsaren" med undertiteln "Tre kungliga kusiner som störtade världen i krig". Herrarna var alltså nära släkt och inte bara det. De umgicks flitigt och brevväxlade ganska intimt (på engelska). Den intresserade kan få sitt lystmäte på intimiteter och livsstil i den här boken.
Men släktskapen betydde ingenting när kriget närmade sig. Snart hatade kusinerna varandra, det vill säga Georg och Nikolaj var överens om att hata Vilhelm. Engelska kungahuset tvättade bort sin tyskhet. Men inte nog med det. Georg II var till och med så feg att han vägrade kusin Nikolaj exil i England. (Vilket förtegs till 1983.) Tsaren och hela hans familj avrättades istället av bolsjevikerna.
En varning är kanske på plats: det är ändå inte författarinnans mening att "kusinerna" var huvudorsak till krigsutbrottet. Men de medverkade i all sin glans.