Kulturkrockar och snygga vÀndningar
Om ni inte redan visste det sÄ kan jag berÀtta om att LÀnsteatern just avverkat urpremiÀren av sin senaste produktion... "Skvaller" heter den, men om den handlar om sÄ mycket om just skvaller det vete sjutton, men de spelade bra och det var rapp dialog och lÀtt att bÄde följa med och att förstÄ, och roligt var det och det var mÄnga som skrattade, sÄ det Àr absolut en pjÀs ni borde gÄ och se...
Foto: Fotograf saknas!
Jo dÄ, sÄ att...
*
PjÀsförfattare och regissör Karin Kickan Holmberg har tidigare förklarat att hon fascineras av skvaller, att det faktiskt handlar om lite av en livsnerv att fÄ uttala sig och tycka till om andra eller om olika företeelser. Visst Àr det sÄ, men hennes pjÀs "Skvaller" handlar nog ÀndÄ mest om vad vi i dagligt tal kallar för kulturkrockar - alltsÄ om förutfattade meningar.
Och hennes text innehÄller en massa vÀndningar, om Àn inte alltid oförutsÀgbara, som gör den hÀr pjÀsen bÄde rolig och charmerande. Den handlar om krocken mellan tvÄ kvinnor frÄn olika kulturklimat, frÄn tvÄ olika generationer, de röstar troligen inte pÄ samma parti, stad kontra land. Men ÀndÄ sÄ har de sÄ mycket gemensamt.
*
Lena BogegÄrd (nÀr tÀnker hon nÄgonsin sluta att göra fantastiska rollprestationer?) spelar den medelÄlders KÀtty, mjölkbonden som tvingats sluta med gÄrden och öppnat café. Den hÀr dagen i hennes liv i den gotlÀndska socknen Flundringe började inte sÄ vÀldigt bra och hon drömmer tillbaka till tider som flytt. Hon har ett alldeles speciellt förhÄllande till lokalradion dÀr det spelas bÄde Edvard Perssons och Edith Piafs lÄtar. Och det franska sprÄket.
HÀr konfronteras hon med Elin, ung vegan som drömmer om den egna torvan och dussinet ungar, sjÀlvklart tolkad av Karin Westholm som hÀr tar ett tillfÀlligt Äterfall pÄ LÀnsteaterns scen.
Kulturkrocken och undanröjandet av varandras fördomar Àr bÄde rapp och rolig, men BogegÄrd/Westholm skapar ocksÄ en del allvarligare undertoner. En förestÀllning dÀr cafépubliken ocksÄ dras in i sjÀlva förestÀllningen. En förestÀllning dÀr musiken har stor betydelse och dÀr livet kan ta nya vÀndningar pÄ bara nÄgra sekunder.
*
FörestÀllningen Àr bÄde genomtÀnkt och genomarbetad. FrÄn det moderna sprÄket till de antika kaffekopparna i servisen. En kollektiv förestÀllning dÀr mask, kostym, rekvisita och teknik fungerar utan att existera som begrepp.
Att scenografen Tomas Olsson sedan flera Är Àr hemmahörande i Hemse Àr heller ingen tillfÀllighet i den hÀr förestÀllningen.
FörestÀllningens frÀmsta förtjÀnster Àr tre, Lena BogegÄrd, Karin Westholm och regissören Karin Kickan Holmberg
Vad vore livet utan skvaller?
av Karin Kickan Holmberg pÄ LÀnsteatern pÄ Gotland.
Regi: Karin Kickan Holmberg
Dramaturgi: Lotta Grut
Scenografi: Tomas Olsson
Kostym: Mari Ljungström
Mask: Clary Westerström
Ljus: Ulf Grönhagen
Koreografi: Emmeli Bryant-Meisner
Med: Lena BogegÄrd och Karin Westholm
Regi: Karin Kickan Holmberg
Dramaturgi: Lotta Grut
Scenografi: Tomas Olsson
Kostym: Mari Ljungström
Mask: Clary Westerström
Ljus: Ulf Grönhagen
Koreografi: Emmeli Bryant-Meisner
Med: Lena BogegÄrd och Karin Westholm
SĂ„ jobbar vi med nyheter