VÄSTERHEJDE Sommaren 1983 spelades en undanskymd partyplatta med den svenska rock-eliten in på Kneippbyn. Det här är historien om några festliga kvällar och nätter, men också om ett legendariskt discotek; Disco Space.
Förra veckan gick artisten och världsstjärnan Marie Fredriksson ur tiden. Förutom sin solokarriär kom hon att erövra världen tillsammans med Per Gessle och Roxette.
Men faktum är att första gången de både sjöng tillsammans på skiva var vid inspelningarna i Doktorsvillan och på Kneippbyns rotunda de där sommarkvällarna för 36 år sedan.
Plattan, med hela EMI-stallets elit, kom rätt och slätt att kallas ”Party!”.
Nåja, den kom att kallas en del annat också. Exempelvis ”Årets onödigaste skiva!”. Recensenterna var nämligen inte nådiga när resultatet nådde skivdiskarna.
I den här artikeln tar vi oss tillbaka till 1983, det år då Carola slagit igenom med ”Främling”, Svenska flaggas dag blivit nationaldag, Björn Borg beslutat sig för att lägga av, Pigge Werkelin var storlockig discokung på Disco Space och discjockeyn André Lahovary ordnade livespelningar med den ena artisten hetare än de andra.
När vi stämmer träff vid Kneippbyns rotunda har det gått snart fyra decennier sedan den där musikaliskt heta sommarveckan.
Det är grått, kallt och dragigt, mycket är förstås ombyggt och uppfräschat på anläggningen. Men minnena finns kvar bland de som var med.
De pekar och berättar, Pigge och André.
– Där bodde alla artister, det var torrdass på den tiden men det brydde sig ingen om. De visste att det var fest när de kom hit. Alla ville bo där.
Disco Space var från sensommaren 1980 en hotspot för ungdomen på Gotland. Vad ljud och ljus beträffar låg det i lä för Stockholms hetaste hak, sju stycken färgade 100 watts lampor i taket räckte inte långt.
Men inför 1983 blev det ändring.
Pigge minner sig tillbaka:
– Det var en kompis som förklarade att vi måste ha lite mer tryck. Så på hösten 82 kom han hit med en skrotad dator som tidigare styrt processen på en vinfabrik i Frankrike och dessutom 136 traktorlampor.
Sedan var det bara att börja montera. Varje lampa krävde två kablar, snittlängd mellan dator och lampa var 15 meter vilket innebar totalt fyra kilometer sladd. Svepande ljus byggdes av vindrutetorkare och vips fanns ett med gotländska mått modernt discotek.
– Men stockholmarna som var här trodde säkert att då kommit tillbaka till 60-70-talet, skrattar Pigge.
Men det var alltså inte bara discodans på Space, det var i högsta grad även livemusik och då inte sällan med de allra hetaste artisterna.
André, som det året halkade in i Radio Gotlands fredagstablå med ”Fredagsmixen”, hade en DJ-karriär i Stockholm bakom sig när han flyttade till Gotland i skiftet 70-80-tal.
Han hade också goda kontakter bland skiv- och bokningsbolagen och lyckades locka artisterna till Gotland när det fanns hål i deras turnéscheman.
– Tricket var att boka sent, då räckte det att fixa resa, fylla kylen mat och massor av dryck, erbjuda en häftig nercabbad bil och ett boende där det alltid var fest, berättar han.
Inget egentligt gage, alltså?
– Nej, bara party. Och tjejerna stod på kö, det är väl preskriberat nu, men så var det.
Under några somrar var ”alla” på Space. Pigge minns särskilt det nya bandet Freestyle som bokats in ”i brist på annat”.
Men så plötsligt hördes låten ”Vill ha dig” i varje radio och spelningarna i rotundan drog fulla hus. Bandet skulle spela tre kvällar och ha en kväll ledig. Det blev fyra spelningar med lapp på luckan.
– De var ju rätt nya då och hade bara fem, sex låtar. De spelade alla låtar ett par gånger, utom ”Vill ha dig”, den körde de tre, minns Pigge.
Men så var det då den där juliveckan när det som kallades rockeliten samlades på Kneippbyn, spelade gitarr, drack pilsner och sjöng. Allt utgivet på en skiva som kort och gott alltså heter ”Party!”.
Den består av covers på akter som Beatles, Kinks, Everly Brothers och Neil Young, mycket stämsång och allting akustiskt.
Det var Lasse Lindbom som hyrt en inspelningsbuss och tog sig till Gotland tillsammans med ljudteknikern Björn Boström. Tanken var en inspelning med sitt eget band, men varför då inte också en partyplatta när de ändå var på ön!?
Uppställningen var tung.
Per Gessle som just gjort sin första solo-LP efter framgångarna med Gyllene Tider.
Niklas Strömstedt som efter några år som pianist i Ulf Lundells band var igång med en solokarriär.
Efva Attling, rösten i X-Models som 1981 haft jättehiten ”Två av oss”, i dag en svensk klassiker.
Marie Fredriksson, kompis med Gessle som året därpå kom att ge ut solodebuten ”Het vind”, på den finns låten ”Ännu doftar kärlek”.
Lasse Lindbom, spindeln i nätet. Året före producerade han Lundells ”Kär och galen”, året därpå Fredrikssons debut, han hade ett eget band och spelade, och spelar alltjämt, med ”alla”.
…och fler därtill, som André såg till att få till Gotland; Basse Wickman, Janne Bark, Backa-Hans Ericsson, Eric Andersen, Anne-Lie Rydé och massor av gäster.
För Pigge, vars stora idol alltid varit Ted Gärdestad, var det bara ”namn” som anlände. Nej, någon större koll hade han inte.
– Jag vet inget om musik. Ibland fick jag spela skivor på discot om André skulle på muggen, då lade han fram tre plattor men var han inte tillbaka då var jag helt ställd. Jag spelade nån B-sida och så blev det tomt på golvet!
Okej, lite mer på detta ämne: När Pigge till Disco Spaces första livegig fick välja mellan Björn Skifs och Rockfolkets Bertil Bertilsson valde han den senare. Och när John Lennon sköts till döds i december 1980 hade Pigge inte en aning om vem denne Lennon var!
Hur som helst, inspelning blev det. Live med inbjuden publik i rotundan och sedan sångpålägg i det som kallades Doktorsvillan, vilken brann ner hösten -99.
Faktum är att inspelningarna skedde i det som då var Pigges sovrum, vilket fick bli studio för en vecka. Där sjöng alla med alla i sällan senare hörda konstellationer.
– Man visste ju inte, det kunde bli hur som helst, det var ju väldigt mycket fest runt alltsammans, minns både Pigge och André.
Även Ulf Lundell tillhörde, och tillhör, EMI:s artiststall. Han var vid tiden upphöjd nationalpoet efter föregående hösts framgångar med ”Öppna landskap” men var inte med på ”Party!”.
Trots att även han faktiskt var där.
– Ja, där stod hans husbil, pekar André, men man såg aldrig till honom i rotundan, han tackade ju ofte nej till sådana här grejer. Men jag fattar inte hur han kunde beskriva allt så i detalj!
För skrev gjorde han. Den emellanåt kaotiska inspelningen finns skildrad över flera sidor i romanen ”Hjärtats ljus”, vilken befolkas av journalister, författare och rockstjärnor:
”Inne i Doktorsvillan var partyt redan långt gånget, det var uppmickat och klart i vardagsrummet och Hinke var i full gång med att leda tjugo-tjugofem pers i allsång/…/Jag tog en mugg rumsvarm Tirnave och tände en cigarett/…/och när X-Models folk drösade in och blandade sig med Hinke och Gyllene Tiders och deras girlfriends/…/fann Hinke det för gott att ge upp alla försök till fortsatta seriösa inspelningar och skrek i micken ner till (inspelnings)bussen att det var över för den här gången, kom upp och festa!”.
Det här var alltså första gången Per och Marie sjöng tillsammans på skiva. Som spår fem på B-sidan finns Steven Stills-låten ”Love the one you’re with” med sång av Lindbom, Fredriksson och Gessle.
Det skulle som bekant inte bli deras sista. Tre år senare gavs Roxettes första album ”Pearls of Passion” ut och den 8 april 1989 gick låten ”The Look” upp som etta i USA. Resten är musikhistoria.
Men det var inte bara musikaliska vägar som möttes under de där sommarkvällarna på Kneippbyn.
Marie Fredriksson och Lasse Lindbom blev senare ett par privat och möjligen tändes en gnista mellan Strömstedt och Attling som gifte sig två år senare. Det sistnämnda är dock höljt i dunkel.
– Ja, skrattar Pigge, det finns mycket som är censurerat för alltid. Men vi hade kul, vi var många som ställde upp för att skivan skulle bli av och jag och syrran fick ett personligt tack på skivomslaget.
Bland alla minnen, Pigge, vilket är ditt starkaste?
– När hela gänget åkte till Fårö fyr, badade och grillade lamm på stranden. Där satt kanonmusiker med gitarrer och några flaskor vin. Det är livet när det är som bäst.
I dag är skivan alltså bortglömd av de allra flesta, men går att höra på Youtube. När jag söker på nätet hittar jag en som saluförs för 150 kronor.
– Ljudkvaliteten är inte det viktigaste, det handlar mer om att fånga en stämning, sade Lasse Lindbom i en GT-intervju dagarna före inspelningen.