Kul och uppsluppen Pugh pÄ Warfsholm
Pugh agerade avslappnat och uppsluppet, men aldrig okoncentrerat Àven om han gÀrna ger sken av att vara bÄde distrÀ och glömsk.
HÀr fick bandet, som förutom Pugh bestÄr av David Carlson och Nalle PÄhlsson pÄ gitarr och bas, samt Benna Sörman pÄ trummor, en kapellmÀstare och följeslagare som var med Àven förra Äret pÄ Warfsholm, rigga allting sjÀlva och det blev en viss fördröjning innan allting drog igÄng med "Jag Àr en liten pojk".
Alla i bandet körade under lÄtarna, och det blev en ganska rak och rockig framtoning pÄ konserten.
<span class='mr'>*</span>
Pugh hoppade friskt mellan sina musikaliska decennium, det handlar om fyra stycken, skulle kunna vara fem, men inga nya lÄtar presenterades denna kvÀll.
GenombrottslÄtarna "Surabaya Johnny" med text av Brecht som inte Àr nÄgon vanlig Fröding, "HÀr kommer natten" och "SmÄ lÀtta moln"som var givet extranummer nÀr solen gÄtt ner, representerade 1960-talet. Men Pugh uppehöll sig mest pÄ det gyllene 70-talet, Rainrock-perioden, med lÄtar som "Guldgruvan", "GrÀvmaskinen" till "Hog Farm", "Dinga linga Lena" och den underbara "Vandrar i ett regn".
Ett Grymlingsmedley samt "Am-bulansen" och "TvÄ lika med ett" blev sprÄngbrÀda till 90-talet med "SpÄrljus", "VÀlkommen hem" och "En me-delklass lÄgutbildad man". Pugh dementerade alla rykten att den lÄten handlade om honom sjÀlv.
Av sina klassiker Àr det egentligen bara "Gammaldags tro"han ogÀrna spelar numera och det var just den lÄten en man i publiken tÄgade fram och bestÀllde som hyllning till sin mor mitt under konserten. Bandet hade naturligtvis inte den lÄten pÄ repertoaren sÄ Pugh hÀnvisade till Big Mike som satt i publiken. Kanske lÀge för en "home-concert" dÀr...?
Det blev en hel del snack frÄn scenen och sÀkert en efterlÀngtad kontrast mot sommarturnén. HÀr spelade Pugh pÄ hemmaplan, en underbar kvÀll dÀr han kunde morsa pÄ folk han kÀnner. NÀr tvÄ smÄgrabbar bestÀller "Dinga Linga Lena" fick de hedersord pÄ den.
<span class='mr'>*</span>
Pugh passade ocksÄ pÄ tillfÀllet att göra nÄgra utvikningar, exempelvis Magnus Lindbergs största framgÄng pÄ 70-talet, "Röda lÀppar".
Utvikning tvÄ var nog inte planerad, nÀr Pugh glömmer av att ge gitarristen David Carlson solot i "HÀr kommer natten" och tog om halva lÄten plus solo till publikens enorma jubel.
Eller nÀr "Stockholm, Stockholm" blev allsÄng pÄ Warfsholm med texten "Gotland, Gotland". Publiken var inte svÄrflörtad och sjöng för övrigt fantastiskt och kunde senare hela texten till "SmÄ lÀtta moln".
Pugh styr med jÀrnhand frÄn scenen, hans integritet som rockstjÀrna har alltid varit stor men Àr nu större Àn nÄgonsin och samtidigt har han ett stort hjÀrta. Det smittar av sig till resten av bandet som uppenbart ocksÄ gillade kontrasten med denna spelning.
Det Àr hÀrligt att fÄ skratta bÄde gott och hjÀrtligt pÄ en helgjuten rockkonsert, det fick vi pÄ Warfsholm i mÄndags kvÀll.
SĂ„ jobbar vi med nyheter