Kreativa idéer på kulturfrukosten
Vad skulle hända om all kultur tillfälligt försvann från vår vardag?
Onekligen en spännande tanke även om förslaget som dök upp som en av många kreativa idéer vid gårdagens kulturfrukost på Björkanders i Visby, mest var ett skämt.
Frågan för dagen var hur en infrastruktur för kulturen ska se ut på Gotland. Hur ska visionerna om ett kulturhus förverkligas, vem ska driva arbetet för att tydliggöra alla resurser och förenkla för kulturarbetare som till exempel behöver snabbt stöd med ett pågående arbete? Dessa frågor diskuterades som en uppföljning av förra veckans kulturting.
- Jag tycker att det finns ett stuprörstänkande mellan förvaltningarna inom kommunen, hur gör man resurserna tillgängliga och användarvänliga, vem har överblicken? frågade sig filmkonsulenten Paola Ciliberto.
Danskonsulenten Gia Schager efterlyste en konkretisering av allt det som det talades om på kulturtinget.
- Det talades om kluster och kulturhus men hur ska det gå till? Vem ska lägga scenerierna för att det ska genomföras? Ska det ligga på institutionerna eller på de fria utövarna?
Diskussionerna kring borden gav kanske inte några konkreta svar på dessa frågor men många tankar och idéer luftades.
- Det finns många bra förslag på gång, som ett kulturhus för scenkonst, plus att det finns en motion om att göra ett musikens hus av Kungsladugård, men det är också viktigt att ungdomar har tillgång till olika typer av "hus", som byggs upp av dem själva, det är en drivkraft i sig, att skapa sig en egen scen, påpekade musikkonsulenten Maria Wessman Klintberg.
*
Konstnären Eva Trolin berättade om hur skolorna på landsbygden för cirka 20 år sedan var naturliga och levande mötesplatser för unga som ville träffas för att spela musik eller annat på sin fritid.
- Kultur finns i luften vi andas, varför ska man alltid särskilja kulturen? Den ingår ju i varje verksamhet, i varje andetag. Varför ska vi alltid tvingas bevisa att den behövs? frågade hon sig.
- För att många inte ser detta, svarade musikern Bo Ahlbertz.
- Om man anser att kulturen kräver ekonomi och inte bara är något man sysslar med på sin fritid, då måste man tala om att det kostar.
Dansaren Helena Högberg förtydligade:
- Fast varför ska vi alltid behöva tala om att vi behövs? Hur ska vi får politikerna ska förstå hur viktig kulturen är?
- Strejka! blev det omedelbara svaret från skådespelaren Stefan Westerlund men hans ansiktsuttryck gav sken av att han inte var helt allvarlig.
Barnlediga chefen för kulturavdelningen, Helena Wangefelt Ström, efterlyste en debatt i en positiv anda som riktar sig till allmänheten, inte bara förs mellan kulturarbetare.
- Alla här har ett ansvar att vitalisera denna debatt, om varför kulturen har ansetts vara en viktig stöttepelare i alla samhällen i flera tusen år. Det handlar också om människosyn, om man anser att en människa bara är en produktionsenhet eller något levande som behöver både ta till sig och själv uttrycka sig med hjälp av kultur.
Kultur- och fritidsförvaltningens chef Lars Danielson, poängterade att kulturutövarna själva måste formulera behoven och göra det begripligt mot dem som ska betala: privatpersoner eller samhället.
- Det kulturpolitiska handlingsprogrammet är vägledande och ett bra tillfälle för detta. Vi har ett halvår på oss att formulera oss om hur vi vill ha det, uppmanade han.
*
Greta Henriksson, frilansande kulturarbetare, var inne på samma tankegångar:
- Kommunen har sin roll men för mig är det viktigt att kulturarbetarna som grupp organiserar sig och tar saken i egna händer, blir mer fristående gentemot myndigheterna och skapar sin egen kompetens i de frågor som kan ses som problem.
Winni Sandström, chef för kulturskolan, hade lösningen på hur kulturens värde ska bli synligt och självklart för alla.
- Det allra viktigaste är att alla barn får tillgång till kulturen, både att att uppleva den men även utöva alla estetiska inriktningar, då är allt klart om 20 år, då är kulturen där som en självklar del i hela samhället, förutspådde hon.
Mia Grönkvist Olsson föreslog att kulturfrukosten skulle ställa sig bakom ett gemensamt upprop utifrån kulturtinget och begära att politikerna vågar satsa på kulturen.
- Skapa en riskfond för kulturen, våga satsa på osäkra kort som kan ge utdelning på sikt.
Tillgången på ekonomiskt stöd för olika projekt diskuterades och i samband med detta de olika språk som kulturarbetare och ekonomer/handläggare talar.
- Det behövs kulturfolk som är med och bedömer kulturprojekt, inte bara tjänstemän som saknar kulturell kompetens. Skapa en regional penninglots som kan det här med att söka pengar, föreslog Ebba Junker.
Så jobbar vi med nyheter